snyggot Å var nästan lika okulig som jag, så nån picnic i parken blidde det inte idag. Okuligt har det varit att gå med piska över Ängelen så att hon skulle få klar packningen inför mogrondagens resa.

Minst lika okuligt var det att idag komma till insikt om att vissa människor mår man bäst av att släppa taget om....nu blir det veklagan, så ni som inte orkar med det uppmanas härmed sluta läsa:

Jag hade en vän. Vi lärde känna varandra för så länge sedan som när min rara P20 fortfarande gick i blöjor. Hon hade sitt elände, jag hade mitt. Vi delade många glädjeämnen; åkte på semestrar, gjorde utflykter, planerade trädgårdarna, drack otaliga koppar thé i något av köken,sydde kläder ihop, gick på skogspromenader, åkte på vattenqi-gong.

Starkast sammanhållande av allt var nog ändå det faktum att inför varandra kunde vi få deppa ihop - det var ett ömsesidigt utbyte, och när det var sagt så hade vi lika trevligt igen. Vår kontakt började avta efter min skilsmässa, och ännu mer efter att jag började jobba förra sommaren. Hon blev avundsjuk på något sätt - på mitt jobb, på mina nya vänner och hon drog sig undan mer och mer. När jag ringde eller messade hade hon aldrig tid med mig, eller var så negativ att mina telefonsamtal blev mer och mer sporadiska.

Jag har fortsatt att höra av mig, men idag insåg jag att jag nog lämnar över bollen till henne. Vi har förmodligen inget mer att säga varandra och det är ju som det är, jag inser att även vuxna vänner kan växa ifrån varandra - men det känns ändå underligt att en snart 20-årig vänskap ska försvinna som ett sandslott för vågornas nötande.....

 

mira

21 maj 2009 00:02

inget är för evigt. man växer och går vidare... även om det är svårt att inse ibland. kan ta lite tid och smälta, och det som varit har varit bra så länge det varade. attans vad jag svamlar. du har säkert nåt mer klokt sätt o uttrycka det på. kanske dags o sova... :-)

http://metrobloggen.se/missne

 

Mofs..helt enkelt

21 maj 2009 07:15

Oj detta hade kunnat vara mina ord och ang min vän. Vi delade samma saker som ni ungefär men sedan skaffade hon ett nytt jobb och blev tyvärr uppslukad i detta och hade helt plötsligt andra värderingar och jag var inte längre prio ett. Jag har också ringt, smsat och sånt men ett vänförhållande ska vara tvåvägskommunikativt och det är det inte längre. Vi snackar ibland men värmen är borta mellan oss. Det är med vänrelationer som i vanliga förhållanden-det kan dö ut och då måste man gå vidare.
Vi tänker lika där om jag får säga så?

http://mofs.bloggagratis.se

 

Snyggot Å

21 maj 2009 09:19

Vänskap eller rellationer/partnerskap är inget som säger att det ska vara för evigt, som sagt man växer ifrån varandra, får andra värderingar ju mer erfarenhet man får osv... Trist nog så utväcklas inte alla, utan står kvar och stampar på samma ställe!!!

 

GladaKatarina

21 maj 2009 13:11

Känner igen det. Tycker du är klok som släpper henne, hon har nog inte riktigt kunnat smälta hur ditt liv utvecklats. Och man skall ju aldrig säga aldrig, en dag inser hon kanske det och livet kan föra er samman igen.

http://gladakatarina.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...