tittade väderpresentatören djupt in i kameran och sa med bekymrad röst:

"Ja, här i Stockholm har vi ju brottats med ett problem några dagar - moln eller inte moln, kallt eller inte kallt."

Stackars Stockholmare - åsså gnäller folk på Haiti och kallar sitt jordbävningsläge för en katastrof....

Jag finns ju - som så väldigt många andra -  på den där jättestora världsomspännande nätcommunityn. Den är verkligen...........stor.

Den verkar dessutom innehålla minst lika många underligheter som det finns medlemmar, ungefär. Märkliga aktiviteter finns där, man kan mata fiskar, odla får och skjuta ihjäl mafiosos. Man kan skicka hjärtan, kramar och snygga brandmän till varandra. Man kan göra tester av olika slag, de flesta felstavade och med förvånande slutresultat. Man kan maila kuliga uppmaningslekar till varandra. Man kan också gå med i mer eller mindre bra grupper.

Nåt som väääääldigt många gjort och som satt myror i huvudet på mig är att kopiera in en trxt på sin statusrad att de känner någon som har/haft cancer - och att de vill att det ska komma ett botemedel 2010. Jag känner också folk som har eller har haft cancer, jag har velat i många år att det ska komma ett botemedel men kan för mitt liv och kniv inte förstå vad det skulle göra för skillnad om jag sätter den texten i min statusrad?

Cashar staten då helt plötsligt upp några millar till? Blir de sjuka på något mirakulöst sätt friska? Vad HÄNDER egentligen?

Lika ofattbart för mig var det sms som skickades runt för några år sedan gällande den lilla Ängla som så tragiskt mördats, med en uppmaning att skicka sms:et vidare till alla kontakter för att stoppa pedofilin. Hur i fridens dagar stoppar jag en pedofil med ett sms till mina vänner - om det inte skulle hampa sig så att någon av dem ÄR pedofil och blir mirakulöst omvänd av mitt sms? Tror inte det va..... Så vitt jag kunde förstå så var de enda som fick nåt ut av det där seriesmset telefonoperatörerna som tjänade en slant?

Det är inte utan att jag blir lite...rädd (?)när vuxna människor sysslar med sådant. Vill du hjälpa en cancersjuk - sätt in en slant på Cancerfondens konto: http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Olika-satt-att-ge/Ge-en-gava/ , Känner du någon som har cancer blir hon/han förmodligen mycket gladare över ett personligt besök/telefonsamtal/mail/sms beroende på ork, än över att du rutinmässigt copy+pastar nåt på nätet.

av en fjäder, det är inget svårt. Men kan DU låta bli att fortsätta bygga på hönan?

Jag fick ett telefonsamtal av karaktären "visste du att" idag. Jo, jag visste faktiskt och tyckte nog att det jag fått veta av en av de inblandade var väldigt tråkigt. Men därmed var det nog, jag kände inget som helst behov av att sprida min vetskap bland kreti och pleti. Det gjorde den som ringde upp mig, personen i fråga hade dessutom inte ens förstahandsuppgifter utan tredje, fjärdehands och ville förmodligen både få dem bekräftade och utbyggda av mig.

Tidigare har jag känt att om saker och ting inte är av en förtrolig karaktär så kan jag åtminstone bekräfta eller förneka sanningshalten i dem men tidigare erfarenheter har visat mig att det tenderar att byggas just hönor av även det. Så jag avstår med glädje från att ens kommentera vilket i det här fallet var svårt utan att bli direkt otrevlig eftersom den som ringt mig var väldigt påstridig och ville att jag skulle använda mig av mina kontakter för att få veta mer, och alltså vidarebefordra den vetskapen.

Det slutade med att jag förmodligen har fått mig en ovän - men det spelar mindre roll - för den sortens människor vill jag ändå inte ha som vänner.......och som sagt, tidigar erfarenheter har visat mig att oavsett om jag sagt eller inte sagt, gjort eller inte gjort så är det alltid någon som blir förbannad ändå....

det är väl ingen som har lyckats missa att det är Tjugondedag Knut idag - den dagen då man enligt alla konstens regler ska kasta ut julen?

Fast regler förresten - finns det regler för sådant? Jag tror nog att vi går mot ett samhälle med färre och färre vedertagna, ej lagstiftade regler - aka traditioner. Idag dök G upp med en fikapåse i näven och bjöds på kaffe och vi kom in på det där med vad man "bör och inte bör" - hon berättade om värsta vulkanutbrottet man hade haft i familjen på julafton då mellandottern C fick telefon vid 19-tiden och ville ge sig ut för att festa med kompisar. Närvarande äldre släkting fick frispel, tog tillbaka redan utdelade julklappar och åkte därifrån i vredesmod. Bullerbyjulen blev en Norénjul...

Men vår generations traditioner behöver väl inte nödvändigtvis vara våra (vuxna) barns traditioner - även om jag till viss del kan förstå upprördheten i och med att familjens julafton var långt ifrån färdigfirad innan den unga damen ville ge sig av.

Hur hamnade jag här nu då - idag är jag visst genska spretig? Jag ville egentligen bara meddela att nu är Cattkorgen återställd i "förejul" skick och det känns bra - även om jag måste erkänna att jag saknar min jättetacky ljusslinga i vardagsrumsfönstret!

tv:n varm här i Cattkorgen, och ibland får jag till och med välja program själv! Det gjorde jag igår och såg SVT2:s "Fullmåne". Det är en dokumentär som har sin upprinnelse i Rasmus Åkerbloms sömnlöshet vid fullmåne och han tar en kamera med sig och går ut i natten för att få sina funderingar om månens påverkan bekräftade.

I förstone verkar han få rätt; privatpersoner, poliser, barnmorskor, psykologer, ambulanspersonal och krogvakter bekräftar att "det känns som om det händer mer vid fullmåne". Han åker till USA och går igenom material från en rättsläkarstation som visar på att antalet mord ökar...men så börjar han träffa på anomalier och så småningom vänds "bevisen" och han träffar en väldigt intressant man: James Randi http://www.randi.org/site/, http://sv.wikipedia.org/wiki/James_Randi - känd för att ha avslöjat skedböjaren Uri Geller och andra sk paranormala aktivteter och aktörer.

Därefter träffar Rasmus andra vetenskapsmän och forskare som alla har sina alldeles egna förklaring till varför vi upplever att vi påverkas av fullmånen - en av dem är helt enkelt att det är en slags Pygmalioneffekt, en självuppfyllande profetia. Vi ser fullmånen och kommer mer eller mindre medvetet på att tänka på att det sägs att man kan sova dåligt då, tänker på det och sover naturligtvis inget vidare - nästa gång det är fullmåne minns vi den sömnlösa natten och sen är bollen i rullning.

Även hypomanin som sägs uppstå hos människor med psykiska problem har en fullt plausibel förklaring men den minns jag inte så kolla in programmet på SVTplay istället: http://svtplay.se/v/1841061/dokumentarfilm/fullmane

för små saker.

Idag gick jag runt här hemma och blev smått orolig, jag svettades som en flodhäst. Började bli mer och mer orolig - är det klimakteriedags nu? Eller har jag fått feber av krigsskadan igen?

Tack och lov var det inget av det - det var SOLEN som tittade fram, och det med besked vilket innebar att jag hade 26 grader i mitt hem.

Thank God, for small mercys!

Fast jag vet inte vilket som är värst, att komma i klimakteriet eller att vara så förvirrad att man inte inser sambandet mellan strålande sol, fönstervägg och svettninger?

en miljon så hade jag spenderat den på resor och mina ungar" skrev jag för ett tag sedan. Det låter ju oerhört vackert, men rent krasst och verkligt så hade jag nog spenderat den på ENORMA mängder smärtstillande och sen tagit tag i att renovera min tandstatus.

Den är nämligen för jävlig.

En gång i forntiden var jag på tandregleringen i StoraStaden - jag var väl sisådär 10 -11 år och hade redan haft ett sånt där gominlägg på nätterna för att rätta till mina inåt(!)lutande framtänder. Jag använde nämligen napp när jag var liten, fram till den dag när jag var i treårsåldern och storken oförskämt nog kom flygande och nappnappade dem. Anyhoo - på tandregleringen pratade de vitt och brett om utdragning, fasta skenor, trådar, gummiband, behandling i ca 10 år och allt kändes over my head så jag fällde de i familjen senare så bevingade orden: "Nä, jag ska inte bli fotomodell så jag behöver inte ha så värst snygga tänder".

Vad de INTE berättade då - som jag fick veta när jag satt på tandregleringen med min egen äldste son flera år senare - var att tänderna förflyttas framåt i käken under hela livet. Så nu sitter jag här 30 år senare med ett bett som ser trettinitton resor värre ut än vad det gjorde då på 70-talet. Jag har naturligtvis begåvats med alla fyra visdomständerna som ytterligare ökar pressen på de andra tänderna. De två tänder, en upptill och en nertill, som för så länge sedan satt en aning bakom de andra syns knappt inte längre. Mina framtänder i överkäken har börjat luta ororväckande och jag har ständiga spänningar i käke och huvud.

Eftersom min barn så klart har ärvt min tandstatus men är kloka och tänkande varelser har de alla tre tandställning - inte för att bli snygga(re) utan för att slippa se ut som ett trasigt broräcke i truten när de är i medelåldern. Det är inte mycket jag ångrar i mitt liv - men att jag tog (och tilläts ta) beslutet att avböja tandställning, det kommer jag alltid att ångra!

är ju verkligen inte någon av mina favoritsysselsättningar - men för 14 miljoner hade jag också kunnat tänka mig att feja i Storkyrkan!