Jag känner det redan, trots att snön vräker ner utanför mitt fönster, hur jag är på väg in i min ständiga vårnoja: ommöblerings/rensnings/uppfräschningsnojan.

Ibland, förr om åren var det sjuperbra att drabbas av den, det fanns alltid nån källare, graderob eller linneskåp som behövde röjas, jag huserade på en herrans massa kvadrat så ommöblering var ett riktigt nöje men efter min flytt till betydligt mindre, och betydligt mer begränsad ekonomi har jag försökt att behärska de här utbrotten.

Jag har vad jag behöver och är riktigt nöjd med mina möbler, tavlor, kuddar och gardiner och placeringen av desamma så shoppa varken kan eller vill jag och ändå riktigt gnaaaager det inom mig idag av nån slags.....skaparlust?

Det är ett stort dilemma det här, fast Hjärtat har lovat att jag ska få vända upp- och ner på valda delar av hans hem - men inte förrän "framåt våren". Jag vill ha vår NU!!!! =)

Oftast inträffar det när jag tittar på tv. Då menar jag inte gamla skräckfilmer - de kan vara nog så läskiga (även om Hjärtat försöker övertyga mig att de bara är hittepå) utan jag menar dokumentärer.

Igår råkade jag hamna i en som handlade om piratmarknader. Inte sådana där man säljer pirater - hade Jack Sparrow varit till salu hade jag slagit till mesamma ;-) för den sorten vet jag inte ens om de finns men den sorten som säljer märkeskopior, eller snarare tillverkar. Eftrsom jag själv är så långt ifrån pryl/märkesfixerad som man kan komma har jag aldrig sett det som ett problem men det började jag mer och mer göra igår när man berättade om förhållandena bakom tillverkningen dvs att unga flickor från Kambodja säljs av sina familjer och kedjas fast vid maskiner.

När en fd polis, numera "märkesspion" berättar att i turistparadiset Pattaya kan man köpa vad som helst, bara priset är rätt och då talar han inte om fejkväskor och -Ttröjor utan hot, stympningar och avrättningar. När en amerikansk advokat berättar hur han anfallits av en knivbeväpnad man och hur hans familj hotas för att han "rotar" i piratimportverksamheten.

När en nigeriansk fd apotekare berättar hur hennes syster dog av sin diabetes, inte för att hon inte fick medicin utan för att hon fick pirattillverkad verkningslöst insulin. När en brittisk forskare och läkare beställer medicin via en helt öppen site på nätet och får - enligt hans professionella förmenande - fullständigt exakta kopior på medicinen ifråga, med "bara" den lilla skillnaden att de han skickat efter är verkningslösa sockerpiller.

När en kvinna i England berättar att varken läkare eller apotek hade resurser att testa om den livsviktiga medecin hon tar varje dag innehåller verksamma ämnen och "lugnar" henne med att hon lika bra kan fortsätta ta den - "eftersom den iallfall inte gör någon skada". När den nigerianska apotekaren som startat ett korståg mot den illegala medicinhandeln berättar att hon och hennes medhjälpare funnit "mediciner" som innehåller tex industriavfall och urin (!)

Då blir jag rädd...och faktum är att jag inte blir ett enda dugg lugnare när jag i ett nyhetsinslag strax därefter får se invigningen av det första privatägda apoteket i Sverige och får höra att receptfria medeciner prishöjts med mellan 7% och 40% innan avregleringen trädde i kraft.

Faktum är att de fria marknadskrafterna skrämmer mig, det skrämmer mig som fan att ALLT är till salu om du bara slantar upp rätt summa. Kan du inte slanta upp får du nöja dig med industriavfall?