blev det ju ändå såklart. Det ser den ljuvliga avkomman till =) Ängelen skickade hem fritidsgården, det blev förunderligt tyst och trivsamt. Hon slöade i soffan och jag häckade i fåtöljen med en underbart intelligensbefriande bok om nån arvtagerska till ett engelskt herresäte med diverse mystifika händelser i det förgågna.

Plötsligt rycks dörren upp och P18 och hans Beenie ramlar in, pigga, fräscha och nytra som två krispigt gröna äpplen. De behöver fika får jag veta. Det innebär i P18:s fall att han vill baka. Vi rannsakar mina fåtaliga kokböcker, han muttrar över min totala brist på kakbakböcker (heter det så, kakkokbok kan det väl inte kallas?) men efter en stunds kalibrerande mellan recept och skåpsinnehåll deklarerar han att här ska bakas drömrulltårta. Med en fördelning av arbetsuppgifterna har vi på en knapp kvart förfärdigat ett mer än acceptabelt bakverk som vi sedan med liv och lust går in för att konsumera.

Under tiden diskuterar vi - jag inser med stor värme och en viss förundran att de är STORA nu, de är insatta i den kommunala politken, de har åsikter om skolsystemet en bra bit över ren elevnivå, vi kan prata om....allt!? Vi sitter vid mitt  köksbord medan skymningen faller utanför och pratar om hur det var när Gudrun drog fram, vart vi var och vad vi upplevde, vilka konsekvenser det medförde för oss själva i det lilla, och för befolkningen i trakten i stort. De är medvetna, inkännande individer och jag är så stolt.

Lika stolt som jag blev över Ängelen i fredags när jag med vissa misstankar ringde henne framemot 21- tiden. Misstanken uppstod under tisslandet och tasslandet innan flocken begav sig iväg från Cattkorgen, mot kvällens destination - en något äldre grabb som Ängelen tidigare påtalat att hon inte gillade. Jodå, min misstanke blev delvis bekräftad - de andra fröknarna var kvar på fest hos denne N, men Ängelen stod strax utanför porten, på väg hem. Hon hade inte tyckt om stämningen och sa tack för sig under en hel del hånfulla tillmälen.

Nu är jag ju inte så naiv att jag tror att en 16-årig flicka aldrig smakat alkohol - även om jag innerst inne önskat något annat - men DEN HÄR gången stod hon över, dels beroende på att hon inte kände sig väl till mods i sällskapet, dels för att hon är fuller väl medveten att levern är extra känslig nu när hon fortfarande är påverkad av körtelfebern. Det händer att man då och då får ett kvitto på att man åtminstone gjort nånting rätt....

P18 ansåg tydligen också att han har ett visst ansvar för vårt välbefinnande, han var omtänksam nog att ytterligare en gång gå bärsärkagång i mina skåp, muttra en aning över mängden vegetabilier "som man inte kan laga nåt mättande av" och tillverkade så snabbt och effektivt ett helt gäng varma mackor som inte heller gjorde ont i munnen =) Det här - det var söndagskärlek på hög nivå! *älskar*

Vaknade hes som Bonnie igen, har snörvlat och harklat hela dagen och förbannat det faktum att jag tydligen ska bli sjuk igen.

Tills jag kom på vart jag var igår: hos E, i det fuktskadade huset där det bor två katter. Starkt jobbat liksom. Jag tänker inte på det när jag är där, känner inte lukten, låter gladeligen kissekatterna ligga i knäet och till och med pussas lite. Puman blir ju så glad när jag kommer. E påstår att hon känner igen ljudet från min bil och reagerar på den som på ingen annan. Hon kom springande när jag öppnade dörren och gosar in sig under min haka, pussas på näsan och är en älskling. När hon har gjort det ska naturligtvis inte Saba vara värre, inte för att hon är så förtjust i mig utan snarare för att markera revir.

Jodåsåatte.....igårnatt när jag kom hem kände jag hur det luktade om mitt hår och mina kläder och i morse när jag skulle dra på mig tröjan kom en dunst av unklukt. Det kan inte vara hälsosamt att bo i det där, jag hoppas verkligen att husrenoveringen kommer igång nu i vår som beräknat annars får vi klara problem med att umgås om jag ska må så här efter varje besök.

Förmodligen borde jag ta en promenad och vädra mig själv rejält, men jag orkar banne mig inte - det tar på krafterna att vara social!

sa det och så var helgen liksom nästan slut!? Vad hände:

"Så ska det låta" - nja, inget vidare - Lasse Holm är och förblir en tönt.

Telefon,telefon - Malmöitiska är en svårförstådd dialekt!

Löljligt, och då menar jag VERKLIGEN löjligt mycket lösgodis....

Hemgjord fetaostfylld pasta  - gott, men passa på nästa gång så de inte blir för tjocka!

Kravodlat ekologiskt rödvin - helt okej, men inte godare för det...

Lundabo - lika trevlig som på nyårsafton =)

Sockerspeedade förskolebarn - högljudda och skuttiga, men ljuvliga ändå.

Melodifestivalen - RÄTT LÅT VANN!

Mitt hem - en övernattningslokal för vilsegågna tonåringar?

Fruskot - resterna av lösgodiset och en alldeles för mjölksmakande latte :(

Slööööö söndag - P18 och Beenietjejen kommer på fika

Fritidsgården återsamlas - sju ungar framför min tv nu......