För ungefär tio minuter sedan ringde min fd chef. Han var stressad och raskade på sitt ärende så fort att jag i andanom såg salivdropparna spruta. Inte för att han brukar spotta när han pratar - det var bara en känsla jag fick.....

Hur som haver hasplade han ur sig att "han fått i uppdrag av ledningsgruppen att fråga om jag ville komma tillbaka i sommar" och jag måste säga att det lät som om han förväntat sig ett rungande tveklöst JAAAAAAAAAAA! från min sida. Jag är kluven.

Helt bortsett från att jag är mäkta irriterad över att de låtit mig hänga i ovisshet (likt alla andra jag kommer i kontakt med iofs) och nu tar för givet att jag enbart är tacksam för att få komma tillbaka är det ju det här med det rent fysiska. Jag älskade verkligen jobbet som kyrkvaktmästare men jag kan inte på något sätt påstå att det fick mig att få mindre ont i min redan rådbråkade kropp. Jag vill jobba, jag vill tjäna pengar och göra skäl för mig som det heter här - men jag vill också ha en kropp som bär mig åtminstone några år till och de två sakerna vet jag inte riktigt hur jag ska få att gå ihop.

Inemellan chefens jäktade meningar lyckades jag få stuckit in ett och annat ord - några av dem var "fundera ett par dagar"....Men med tanke på att jag förväntas kunna börja så fort som möjligt för att alla påskliljor ska vara planterade till påskhelgen så brådskar det. Om jag inte var jag så skulle jag förmodligen kärvt säga att de får skylla sig själva om de inte är ute i tillräckligt god tid - men jag vet ju på vem "skulden" kommer att falla, det blir ju herr R som kommer att få kritiken för att hans chefer inte ser om sitt hus.

Jag vet inte jag - det här kräver en ordentlig funderare och jag måste nog inhämta lite tyck och tänk från andra, både vänner och "makthavare", men tro mig - ni kommer att hållas uppdaterade, vare sig ni vill eller inte! =)

Fyyyyyyyyyyyyy vad det är tråkigt att vara "krasslig"! Antingen ska man vara så kopiöst skitsjuk så man får moffe och flyger högt eller ska man vara frisk. BASTA!

Att vara en smitthärd, hyfsat pigg och därmed hänvisad till tv:s fantastiska utbud är båååååååååååååååååring! Xena- krigarprinsessan är ungefär lika engagerande som tv-shop, djurkanalen visar bara filmer om Cattmat (dvs fisk och fågel), ingen är inloggad på msn, jag har tvångsmässigt gått igenom alla "mina" bloggar, lekt yeti och klubbat pingviner, kaninghoppat på snöflingor (snyggot Å vet vad jag menar - ni andra kan ju sväva i ovisshet*S*) och det är trist, tråkigt och intill leda förlamande!

Böckerna är utlästa, jag har tryckskador på skinkorna av detta ämrans sittande - nu återstår bara disken som sysselsättning men riktigt så desperat har jag inte blivit ännu....Änglen har blåsor i hela sin inflammerade munhåla och kan inte äta, prata eller knappt gnälla - på gott och ont. Rädda oss någon?