Igårkväll ramlade det in en liten eländig Ängel, hon grät en skvätt eller två, bäddades ner i soffan med febernedsättande och massor av vätska. Efter lite dalt och öm moderlig omsorg fick hon i sig lite glass och sen kröp vi båda i varsin säng.

I morse vaknade Catten utan röst. Den var inte ens whiskey- och cigaretthes utan helt borta och det kändes som om jag svalt en rugbyboll. Höften ömmade, handleden är blåare än sommarens åskhimmel och läget kändes smått förtvivlat. Jag ringde och sjukanmälde oss båda och sen knappade jag in vårt telefonnummer på vårdcentralens svarare. Lagom tills jag hunnit somna om hördes ett förfärligt liv utanför mitt sovrumsfönster och när jag vacklat ur sängen upptaäckte jag att man lastat av en liten grävare och börjat hacka upp asfalten......farväl ljuva frid.....jag masade tillbaka i säng och slöt ögonen .....då ringde de från vårdcentralen och vi fick på min begäran dagens sista tid för att vi skulle hinna sova så mycket som möjligt innan vi måste ut i snöyran.

Jag slöt ögonen igen, dieselmullrandet från grävaren vaggade mig till sömns och...då ringer min mobil......uppringaren hör och inser min begränsade kommunikationskapacitet så vi lägger snabbt på......jag blundar igen....svävar bort....och så hör jag grannen härja på sin väg ner till tvättstugan, smäll i dörrar, skrap med tvättkorgar........men skam den som ger sig, jag blundar igen......och då ringer telefonen, det är från vårdcentralen igen, hon har glömt bort att hon redan ringt mig!

Vid det här laget inser jag att det inte är meningen att jag ska sova längre så jag tar min goda bok; John Irvings "Tills jag finner dig" och parkerar i soffan. Där förblir vi sedan under dagen, Ängelen och jag tills det är dags att besöka doktorn. Hon har inte halsfluss - på gott och ont - utan körtelfeber. Inte så kul eftersom det inte finns meddusiner som biter på viruset som orsakar det, vila och febernedsättande är det enda, samt en flaska med bedövningsmedel som kostar närmare hundra pengar.

Vi har ätit isglass och druckit nyponsoppa, det är det mest substansiella som nån av oss kunnat svälja ner idag - jag har fått rösten tillbaka men rugbybollen sitter tajt på plats. Ängelen är blek som en vampyr och sover av och till i soffan. Bedävningsmedlet får hon ta tre gånger per dag, det funkar tio minuter i taget och under den tiden får man inte äta - känns som massa waste of money liksom.

Körtelfebern kan ta upp till tre veckor att läka ut och under den tiden är det tydligen risk för påverkan på lever och mjälte. Det här känns toppen.........NOT!