Om man någonsin skulle kunna säga att jag är på topp så är det i allafall inte nu.....Jag funderar allvarligt på att säga upp mig som chef för logistiken i denna sönderfallande familj.

I morgon stundar det årliga och traditionella pepparkaksbaket hos moråfar. På förfrågan från morsan via mig uppgav sig alla tre ungar vara intresserade av att upprätthålla traditionen och för tre veckor sedan bokades datumet till imorgon.

I onsdags sa P18 att han inte tänkte vara med eftersom det är fest på kvällen. I går kväll ringde P20 och lämnade återbud, både han och Lexi har fått magsjukan och idag annonserade Ängelen via sms att hon var tvungen att vara hästvakt och inte kan vara med......

Så nu har det pusslats lite. Avfärd är planerad till tidigt - men inte så tidigt att P18 inte orkar upp efter julbord med jobbet i kväll, hästvaktandet är vederbörligen och rättvist lagt på fadren och hemresa planerad så att båda tonåringarna kan bevista samma Lussefest. Magsjukan kunde dock inte ens jag göra någonting åt tyvärr. Och det är inte utan att jag är smått förvirrad - vi har ENATS om ett lämpligt datum, jag är den enda som håller fast vid planerna och ändå är det jag som ska se till att det blir genomförbart för de andra?

Helt plöstligt sådär bara dök det upp en massa virusvarningar på min dator. Fine, då kör vi lungt och sansat (för att vara jag) en virusscanning! Men så enkelt skulle det såklart inte vara - under tiden jag scannade så poppade det upp ALERT efter ALERT och varnade för maskar, trojaner och virusar - det installerades genvägar till mysko siter på mitt skrivbord som jag deletate, datorn stängde ner sig själv och startade om med samma mysko genvägar på plats igen?

Nån gång strax innan midnatt lyckdes jag genomföra en komplett scanning som visade på och raderade fyra varningar. Trots detta och en hel del andra åtgärder fortsätter det komma en massa SECURITY ALERTs uppoppandes och det gör mig så irriterad. Min mormor som späckade sitt språk med en massa underliga tänkvärdheter hade förmodligen sagt att det "gjorde henne med prickiga negerbarn". Sånt fick man säga på den tiden om sånt som var både krångligt, förbryllande och irriterande!

Ovanpå det ytterst irriterande men dock i-landsproblemet vaknade jag efter en natts toksovning med ett otroligt ömt och mosat öra, samt ett sendrag i nacken. Jag har en kompis som lite skojsamt alltid säger "har du sovit på armen inatt" om man klagar på sånt, och det hade jag gärna gjort - då hade det åtminstone givit nåt att ha det där jäkla sendraget men som det är nu är det ju fullständigt meningslöst liksom...