i berättelsen om P18, staketet och staketets ägare:

Jag fick ju den höga äran att ringa den unge mannen ifråga ikväll - alldels nyss faktiskt för att berätta att nu är det praktiska löst, från och med nu tar DetStoraFörsäkringsbolaget över och istället för att tycka att det var skönt att allt ordnade sig så smidigt ville han absolut veta hur hög självrisken blev för P18. "Tillräckligt hög för att det ska kännas i plånboken på en studerande" svarade jag och hans replik blev "Det hoppas jag". Jag förstår tanken i och för sig men när han sedan fortsätter med att påpeka med att hans granne MINSANN hade varit över och MINSANN berätt att att han MINSANN hade sett hur de hade "hållit på och kört" så hoppades han VERKLIGEN att P18 hade lärt sig en läxa.

Faktum är att där tappade jag målföret !! och han var väldigt snabb med att lufta sina farhågor om att staketet inte skulle bli lika snyggt som det ursprungliga, att det skulle skilja mycket i utseende osv. Även där förstår jag hans tanke - till viss del. Men som jag med skärpa påpekade så är det ju faktiskt inte upp till mig att bestämma det - det är en diskussion HAN måste ta med entrepenören. Jobbigt kan jag visst tänka mig men det kändes som om han förväntade sig att jag skulle erbjuda mig för att betala för resterande typ 25 meter staket så att det blev enhetligt även efter reparationen?

Fast vad han inte tänkte på då var ju att då faller hela hans snack om det oooovärderliga stakatet som är ett original från 1932? Och då faller ju också hela syftet med att ha en försäkring? Äsch, nu vill jag verkligen lägga det här bakom mig!! Det är inte utan att jag nästan håller med om kastrullisens senaste kommentar på föregående inlägg.....

Jorå, curlingmammaCatten ringde till DetStoraFörsäkringsbolaget för att anmäla skadan. Lite förvirrat blev det ett tag eftersom det är P20 som äger bilen, men P18 som har och kör(de) den men när väl det var uppklarat så var allt bara en kakbit:

Inga skadeanmälanspapper ska fyllas i, SPECIELLT inte sådana som (borde) ligga i bilen (sade handläggaren med ett illa dolt leende) - de används bara vid trafikskador tydligen. Hon fick P20:s personnummer för att leta upp försäkringen, P18:s namn och tfnnummer - just in case, som hon sa. Sen undrade hon kort vad som skadats och så ville hon ha namn och adress på staketägaren och sen var det klart.

Inte från min sida såklart - som nyfiket undrade vad som hände därefter. Jo, det är som si och så att DetStoraFörsäkringsbolaget skickar ut ett brev till staketägaren med vilken entrepenör han kan kontakta och när jobbet är utfört skickar DetStoraFörsäkringsbolaget en faktura till P18 på självrisken och SEN är det klart! =)

En bonus i det hela är att P20 inte blir av med någon bonus - på sin försäkring alltså - han är för ung för att ha fått ihop nån, så då var den funderingen också ur världen. Nu lägger vi det här bakom oss, glada för att slippa ha kontakt mer med staketägaren, glada för att ingen kom till skada och styrkta av lärdomen om hur det kan gå när det är glashalt ute......

stora barn - stora bekymmer?

Vid 22-tiden igår ringde P18: "Mammadumåstekommadetharhäntnåthemskt!" Mamman tar ett djupt andetag, biter sig i kinden, uppammar allt sitt lugn och frågar neutralt: "Jasså, vad är det som har hänt" fastän en miljon hemskheter rusar genom huvudet. "Jag fick spinn på bilen och har kört in i ett stahahahahaket!" Ooookej - kanske inte så hemskt som jag befarat, och när jag fått bekräftat att ingen var skadad kändes det inte alls hemskt.

Sonen var uppskakad, nervös och ledsen - han hade kört på den snorhala vägen och plötsligt släppte allt och han kanade rakt in i ett smidesstaket. Så långt - så väl. När jag kom till platsen stod han och kompisen  och pratade med den lugna jättegravida unga frun i huset. Inne däremot, stirrade en ung make omkring - han hade redan ringt försäkringsbolag, jagade upp sig gemon att prata om sitt "ovärderliga" staket från 1932, hur svårt det skulle bli att ersätta, vilka enorma yrkesfärdigheter det skulle krävas för att återställa det, berättade att dottern sov, att de hade fullt upp med fester innan jul osv osv.

Okej, jag förstår att han blev uppjagad av att det ringer två okända ungdomar på dörren så sent på kvällen, att det inte är kul att få sitt staket påkört, att det kommer att bli en del jobb med försäkringsbolag mm. Men som vuxen kanske han borde ha lugnat ner sig några hekto? Mina kommentarer om att jag var stolt över att pojkarna stod för vad de gjort och hur lättad jag var över det faktum att ingen kommit till skada viftade han bort med att börja prata om "buskörning".

Jag är väl medveten om att mina barn inte är några änglar - därav det något ironiska smeknamnet på dottern min - men är det någon av dem som INTE skulle ägna sig åt att kulköra i halkan i tättbebyggt område så är det P 18, så väl känner jag honom! Smått humoristiskt var också att han omedelbums ville fylla i skaderapport. När varken sonen eller jag hade någon sådan i våra bilar blev han mäkta upprörd och påpekade att det MÅSTE man ha (vilket han iofs har rätt i) men när så den betydligt lugnare lilla frun gick ut för att hämta den de hade i sin bil visade det sig att de inte heller hade någon.....

Nu var det ju inte läge att ta några diskussioner alls så dags på kvällen så jag försökte ett flertal gånger bryta pratet om det "ovärderliga" staketet genom att påpeka att det inte tjänade något till att spekulera i hur och om det gick att göra något åt utan att det får blir försäkringsbolagets problem - att vi skulle gå åt varsitt håll, pusta ut och försöka sova så tar vi nya tag igen imorgon. Men mannen var som en en skiva satt på repeat och det var inte många trevliga saker som kom ur hans mun. Att olyckor faktiskt händer - speciellt i första snön och kanske speciellt för vinterförarrookiesar som P18 verkade han inte ha mycket förståelse för.

Missförstå mig rätt nu - jag inser såklart att det som hände inte var speciellt kul, deras egendom blev förstörd. Men det kunde ha varit så väldigt mycket värre, så jag har svårt att se varför man behöver jaga upp sig ytterligare - men det är väl jag som är udda, med min letargiska läggning *S*