och tydligen reagerar de flesta av er ungefär som jag:

är något som jag vanligtvis brukar tycka är väldigt jobbiga. Avslutet i måndags (egentligen en hel vecka för tidigt) var tvärtom enbart en lättnad.

Torsdag förra veckan ringde nämligen "hon den där" - jobbcoachen alltså. Detta efter att ha varit totalt knäpptyst i 14 dagar. Jag stod just på språng för att ge mig iväg och sjunga för de där PRO:arna så jag sa helt kort att jag inte hann prata, hon sa att hon skulle ringa nästa dag, dvs fredag förra veckan. Det gjorde hon inte - inte på mobilen och inte på hemtelefonen och i måndags fick jag alltså ett "avslutsmail" från henne där det stod att hon försökt få tag på mig men inte lyckats (?) och därför valde att maila istället.

I mailet skriver hon att hon gjort en sammanfattning av coachningen och skickat till min handläggare. Enligt mina beräkningar har hon alltså tagit upp ETT (1) möte, nio telefonsamtal, varav det första för att tala om att hon var på fel mötesplats, ett för att ställa in ett möte som sen aldrig blev av alls och ett då jag inte hade möjlighet att prata samt elva mail, varav fem har innehållit skärmdumpar från Platsbanken. Yey vad hon har slitit hårt med att coacha mig.....

Jag hoppas att hon är nöjd med sin arbetsinsats - jag är det då INTE men som det ser ut nu är jag bara glad att vara av med henne. Min egen insats har väl förmodligen inte varit bländande den heller, men hennes uppmaningar att "höra av mig om jag behöver hjälp med något" har jag mest ställt mig frågande till. Vad för slags hjälp ska jag fråga efter när hon aldrig har upplyst mig om vad hon kan hjälpa mig med? Eftersom den uppmaningen är det enda som kommit mig till del förutom ovan nämnda skärmdumpar så vet jag liksom inte.....

Anyhoo, nu är det ett avslutat kapitel, nu funderar jag mest över vart min handläggariller G tagit vägen som inte har svarat på varken telefon eller mail på mer än en månad. Och så funderar jag på varför vi som inte har lön från förvärvsarbete inte behöver köpa klappar eller mat före jul - mig veterligen finns det inget företag, varken privat eller statligt/kommunalt som INTE betalar ut lön före jul - jag får vackert vänta på mina pengar till den 28:e....

lite mycket igår liksom - och Catten är ju inte så van vid "mycket". Då blir Catten trött!

Shopping hela dagen med rara A, i ungefär exakt varenda liten butik som StoraStaden kan uppbringa, och några till.

Slumpartat stöt-ihop-möte med superba fd kollegan N som jag tappade kontakten med för nåt år sedan. Konstaterade att jag gilar henne precis lika mycket fortfarande!

Akutkaffelatte med lussebulle på stadens minsta och mest besökta fik. Hur genomtänkt var det?

Mera shopping, som faktiskt gick riktigt smidigt. Vi visste båda vad vi skulle ha, och fick tag på det - hur sannorlikt är egentligen det i julklappshetstider?

Middag för två, som blev fyra, som blev fem, som blev sju, som blev åtta. Tur att jag är så lusaktigt urdålig på att bedöma hur mycket tortellini det kan gå åt till en "lagom" middag =)

Snabbstopp på Lasarettet för att få op-tid. Med tanke på att jag ska vara mat- och snus(!)fri sedan midnatt blev jag glad att tiden sattes till 8.30 Mindre glad blev jag när de ringde en timme senare för att meddela att tiden flyttats. Till 11.45 Så allmän varning utfärdas: om du inte verkligen MÅSTE kontakta mig på måndag förmiddag är det nog bäst att låta bli, humöret kommer inte att vara på topp liksom....

Men ikväll kommer Hjärtat! Troligtvis kommer helgen med allt vad den innebär att göra mig så där omtöcknat rosamolnig att effekten sitter kvar ända fram tills de börjar droppa eter på ansiktsmasken (eller hur det går till nuförtiden) så varningen kanske är en aning överdriven. Hoppas jag.....