är den underbara människan jag varit på julmässan tillsammans med - hennes hemsida med adress och vägbeskrivning finns i min länklista och här är hon på bild framför en hel del av sitt sortiment:

Suddig mobilbild - men ändå liksom =)

Carina finns på "Skånejul på Hässleholmsgården"  19 - 22 november, på Väla köpcentrum v. 48 och på "Jul på Fredriksdal" i Helsingborg 4 -6 december och därefter har hon julverkstad och pyssel hemma i gårdsbutiken - kolla http://www.gillastighonung.se för tider och vägbeskrivning - det är väl värt ett besök!

Det mesta ur Gillastigs sortiment finns även hos Ulrik, Åsa, Matti och Birgitta på http://styragarden.se/wordpress/ - kika in där för bl.a vägbeskrivning.

Jodå, naturligtvis finns det - men igårkväll när jag kom hem efter tio timmars stående på betonggolv, avbrutet av 20 minuters lunch och två kisspauser undrade nog mina fötter vad de gjort för ont för att bli behandlade på det sättet..... Talapparaten som i vanliga fall är väldigt välsmord kändes en aning knarrig även det efter att ha upprepat i stort sett samma litania oräkneliga gånger, med smärre variation. På lördagen var det snudd på besöksrekord, dryga 6000 personer betalade inträde för att vandra runt och titta - och provsmaka - hassegu vad det provsmakades! Självklart är ju det en stor del av idén med hela mässan och som i sig gör att den är så välbesökt. Jag har själv varit en av dem som vandrat runt och smakat på både ditt och datt oavsett om jag sedan handlat av varan eller inte.

När man står som utställare på det här viset inser man ännu mer att det är så sant som det är sagt: "det finns folk till allt". En av de varor vi saluförde är potatiscrisp av bla Blå Kongo och en potatissort som är alldeles röd, samt en rotsakscrisp på bla palsternacka, rödbeta och persiljerot. Det lockade så klart både små och stora att provsmaka. I provsmakandet skiljer sig folk oerhört mycket åt. Det finns tonåringar som lyssnar intresserat och resonerar om KRAV-märkning och fördelen med att slippa kryddbladningar och glutamater, det finns barn som inte vågar äta blåa chips, det finns medelålders män som ogenerat krafsar runt i påsen för att få med sig en så stor grabbnäve som möjligt, det finns mammor som nogsamt instruerar sina småttingar om att "provsmaka betyder att man tar EN bit".

Det finns välklädda par som gladeligen provsmakar alla sorter; rotsaks- och potatiscrisp, saffransbiscotti, olivolja, basilikapesto, kronärtskockcremé, fikonmarmelad, mandarinmarmelad, äppelmust, hasselnötsbiscotti, kakusfikonmarmelad och soltorkade körsbärstomater och utan ett ord vänder ryggen till och går. Det finns äldre damer som nyfiket smakar på pesto, som de aldrig hört talas om tidigare och äldre herrar med skitiga naglar som drömmande berättar om hur det var när de odlade palsternacka hemma på gården. Det finns engagerade familjer som berättar om vad de köper för alternativmat för att undvika tillsatsämnen i så hög grad som möjligt och både tipsar oss om befintliga skrifter och varor och ska sprida ord om "våra" produkter vidare till likasinnade. En salig blandning alltså.

Sammantaget kan jag väl säga att det negativa med råge uppvägs av det positiva - det här är en av de roligare och mest aktiva helgerna jag har haft på ett bra tag, det är länge sedan jag "knallade" sist, ungefär 17 - 18 år och inte alls med lika brett utbud eller lika stor kundkrets men det sitter i kanske ryggmärgen det där med att påkalla uppmärksamhet, hålla låda och göra vad man kan för att väcka intresset hos folk. En trivsam gemenskap blir det också utställarna emellan, trots att jag bara var med på mässan de två sista dagarna var jag "en i flocken" och det utväxlades både råa skämt och prima varor oss emellan. Något som får mig att göra ytterligare ett avsteg från min "ickereklamsprincip" här på bloggen är brödet från Röstånga Mölla http://www.rostangamolla.se/ Maken till gott bröd vet jag inte om det finns faktiskt, jag köpte på mig sex limpor bröd, jag som inte ens är en smörgåsätare! Favoriten i år är Rosmarinbrödet, tätt följd av Tomat- och vitlösbröd och Olivbröd. Har du vägarna förbi så rekommenderar jag varmt ett besök, och de säljer även sitt bröd till vissa utvalda matbutiker i trakten.

Värt att notera är också att när jag upprepat någonting tillräckligt många gånger blir det inte en sanning - utan nåt helt galet. 4598:de gången jag skulle berätta att "den vackra lila potatisen heter Blå Kongo" blev det fel och jag kallade den för Belgian Blue. Ett nötchips, någon? *sucka*

Tyvärr handlar de inte såhär på fredagsförkvällen om en vinbox - det hade ju varit lite för trevligt för att vara riktigt sant!

Nä, det handlar om inboxen i min mail och det kan också vara trevligt - om det inte som i det här fallet hade gällt de där fööööööör....tvivlade "skickavidare"messen. På fullaste allvar - hur tänker den kvinna som skickar vidare ett mess där det står i texten att man ska "vidarebefordra det till de tolv kvinnor som betytt mest för dig" och jag ser i listan att vi är i runda slängar ett 25-tal som fått det, varav hälften är män? Hur tänker den person som skickar mig ett mail med innebörden "du är en av de viktigaste människor jag känner" när den kontakt vi har/haft är enbart via ett litet fåtal mess? Och så dessa eviga "nu har jag skickat till dig, skicka tillbaka till mig så att jag får veta om du betyder något för mig - får jag fem svar går alla mina önskningar i uppfyllelse om fem minuter. får jag sju svar - sju minuter osv". OM - jag säger OM man nu har så stora önskningar - varför inte skicka mailet till någon som VERKLIGEN bryr sig?

Jag gör faktiskt inte det - so shoot me liksom!

Har du hängt med här ett tag så vet du att jag har skrivit om det här tidigare, och ja, jag förundras över det igen - det verkar nämligen gå i cykler! Nån som känner igen det?

Skuldfördelning är bra, det gillar vi! Jag har kommit på varför jag så kapitalt har förskjutit dygnet.

Det är inte mitt fel - utan Ängelens.

Jupp, så är det.

Jag har ju haft hela sex veckor på mig att fucka upp dygnsrytmen. För sex veckor sedan var det dags för hennes två pappaveckor. Följande två veckor bodde hon med mig och den första av dem hade hon APU och började inte före 10 någon dag, veckan därpå var det höstlov och tonåring som hon är ut i fingerspetsarna så sov hon ju tills jag drog henne ur sängen framemot tvåtiden. Sen var det dags för henne att bo hos pappa i två veckor igen och alltså är alltihop hennes fel, jag har ju inte haft någon att bossa runt med som har tider att passa!

Jupp, inte mitt fel alls alltså.......

Snälla, fråga mig inte hur - men idag trillade jag in på en websida där man saluförde .....tadaaam; analblekningskräm! Den skulle appliceras så att man i sinom tid skulle slippa skämmas för sin missfärgade hud i "close-up actions"? Jag översätter direkt ur texten: "Så oavsett om du förbereder dig för bikinisäsongen, vill visa dig från din bästa sida inför någon speciell eller bara vill lysa upp din egen vardag (och hud) så är XXXX något för dig!"

Oooookej tänker ni, det där måste ju vara årets julklapp, tillsammans med de bröstvärmare man kan köpa för att ansluta till sin USB-port. Jag personligen är en aning mer tveksam - till bägge produkterna. Jag använder ju inte bikini - och även om jag gjorde det så skulle jag förmodligen inte ha en fullt så avslöjande bikinibyxa så att den delen av mig flashades. Och inte för att jag är så himla snygg precis men att påstå att min analöppning är min bästa sida tycker jag nog är rätt självförringande, oavsett vilken färg den har. Fast å andra sidan, om jag bleker den så att  jag kan lysa upp min vardag - då slipper jag kanske använda läslampan på natten, jag håller bara boken en bit längre ner än vad jag brukar?

Bröstvärmare då - är inte det något varenda kvinna med självrespekt kan vilja ha i julklapp? I såfall har jag ingen självrespekt. Det enda tillfälle jag kan komma på som jag skulle vilja ha brösten värmda är om jag lider av mjölkstockning och bestämmer mig för att amma utomhus på vintern - och då gäller det ju alltså att få rum med laptopen inunder ungen? Dessutom är jag ju förbi den ammande perioden av mitt liv så då får jag väl ändra mig och säga att det enda tillfälle jag kan tänka mig att vilja få mina bröst värmda är väl om en väldigt speciell person erbjuder sig att göra det med sina händer....

Jag är inte säker på att ni tror mig, men det FINNS faktiskt folk som köper sådant här! Hett tips på siten med blekningskrämen var att andra köpare också beställt svarta latexhandskar. Jag ska aldrig klicka på den där länken igen - jag kände att jag fick mer info än vad jag ville ha, nu har jag delat med mig av den vidare  till er och bör alltså slippa veta det jag fick veta?

Nåt jag alltsomoftast har/hade problem med är det här med "relationsstatus". Alltså, jag har sällan haft problem med statusen som sådan, utan snarare med det faktum att jag ska ange den lite här och där....

På olika communitys ska man berätta vem man är - eller kanske HUR man är? Nånstans finns det alltid en lista där man ska välja lämplig rad - men om det inte finns nån rad som är riktigt lämplig?

Singel och nöjd, singel och missnöjd, sökande, förlovad, förlovad, skild, gift, sambo, ensamstående, särbo, det är komplicerat, i ett förhållande, i ett öppet förhållande, änka/änkling och jag kan bara inte komma på alla varianter det finns.

Men tänk om man är änka och särbo, eller gift och det är komplicerat. Det är en djungel ju! På ansökan om bostadsbidrag till exempel, där finns ju inte ens valbara förslag - där ska jag själv ange min status. Så vad är jag då; Ogift? Frånskild? Ensamstående? Singel? Intressantast av allt är ju ändå VARFÖR man ska ange sådant där. Tja, på en dejtingsite kan det ju vara av visst intresse förstås men annars förstår jag det inte, vem har med det att göra mer än jag?

är det 71 år sedan den så kallade Kristallnatten.

Om det - och saker som hänt därefter och fortfarande händer -  skulle jag kunna säga mycket, väldigt mycket men det finns ett utryck som heter "en bild säger mer än tusen ord" och ikväll får den här bilden vara en symbol för mina ord:

Av diverse anledningar har jag hemligt nummer på min mobiltelefon, ett nummer som bara lämnas ut till dem som verkligen MÅSTE ha det och dem som jag verkligen VILL ha där. Trots det har det lite då och då ringt en för mig fullständigt obekant person på den, jag har skrivit om det tidigare. Han ringde i onsdags eftermiddag, och igen för en liten stund sedan så därför kommer här en efterlysning:

Karolina, din pappa letar efter dig!

Känner du igen dig i att vara dotter till en något överförfriskad och lomhörd  stockholmare som ringer vid vilka tider som helst på dygnet, inte har haft kontakt med honom på vääääldigt länge men trots det på något sätt lämnat ut ditt mobilnummer till honom - var då snäll och kolla det numret, det är nämligen inte ditt nummer utan MITT och jag har pratat klart med din pappa, du får ta över nu!