Ibland händer saker i ett för mig rasande tempo, jag blir helt uppsnurrad fast jag är inte helt säker på att en utomstående betraktare skulle förstå hur påverkad jag blir....

Det har ringt nåt ohejdat. I båda telefonerna, inte sällan samtidigt och med varierande struktur, innehåll och intressenoteringar. Det har trillat in besökare, alla väldigt välkomna men något som innebar att det har fikats istället för ätits ordentligt. Det har körts Ängeltaxi och toksmsats med både P20 och P18. När det strular hos pappa är det mamma man vänder sig till med klagomålen :(

Framemot kvällningen i går hade både Ängelen och jag drabbats av huvudvärken från helvetet så vi kröp faktiskt i säng båda två kl 21. I mitt fall ville inte den i all hast nödätna pizzan komma till ro så den fick jag gå och göra mig av med men efter det sov jag som ett nyvaggat barn.

Helt plötsligt är det måndag och jag förstår inte riktigt vart helgen tog vägen?

går till lånad bil och krasslig men dock barnvakt.

Synd att underbart är så kort bara ;-)

Jag hörde idag att kvinnans orgasm inte har någon som helst betydelse i fortplantningssyfte och därför alltså är fullständigt meningslös.

Jaha, så när en man är färdig med sitt barnalstrande ska han inte heller ejakulera då?

Det blir säääkert populärt......jag undrar om det finns någon man som vågar vara så überpuckad att han ens vågar framföra teorin om meningslösheten i sin kvinnas orgasm till henne? Jag tänker inte vara en sådan man behjälplig med bandage efteråt i allafall *skrattar rått*

Nyfiken som jag är så kollade jag just min statistik - och från vilka trafikkällor mina besökare kommer. Tragiskt nog måste jag underrätta er om att det faktiskt finns folk som googlar på "analblekningskräm".

*sucka*

Vissa dagar är underliga. En sådan underlig dag har det varit idag, när mina båda telefoner som vanligtvis är rätt tystlåtna av sig har turats om att ringa i stort sett hela eftermiddagen och kvällen, ibland ringt nästan simultant och bitvis omlott. Kända och okända, äldre och nyare bekantskaper i ett enda sammelsurium. Gemensamt för i stort sett alla samtal har dock varit ett samtalsämne: baconsnuvan. Det enda som varit gemensamt för det samtalsämnet i sig är att det gör oss alla förvirrade. Idag har jag också insett att det faktiskt fanns en fördel med att ha en trådlös telefon med dåliga batterier som bara gav en samtalstid på ca 20- 30 minuter.....

Mitt öra är väldigt ömt och rött ikväll.

Min del av Sverige kan nog inte någonsin bli tristare än vad det är just i november, månaden som förr kallades "höstmånad" borde numera heta "gråmånad". Posititvt nog hade iallafall inte Ängelen fått grodsjukan igen, redan i går kväll var hon ganska pigg och idag frågade hon om hon fick gå ut. Det ni, en 16-åring som ber om lov ;-) Villkoret var såklart att hon släpar sin magra häck till skolan imorgon och det hade hon absolut ingenting emot, day-timetv och morsan är till och med tristare än skolämnena! Fredagen bjuder ju iofs på mediaproduktion - där de för tillfället spelar in en dokumentär - och tillvalet japanska så jag kan förstå henne.

För att i mesta möjliga mån både hålla humöret uppe och fly verkligheten så läser jag. Skvalläser, dvs läser sådant som jag inte behöver fundera och reflektera kring - smiter kanske och tar en lätt väg när jag väljer sådan litteratur istället för sådant som skulle förkovra mig. Men jag har aldrig sagt att jag inte är lat.... Dagens skvalbok är:

"Mitt vågräta liv - en oblyg rapport från sängen" av komikern Chelsea Handler. Lite smått underhållande, men inte mycket mer än så. Rapporteringen är inte speciellt varken ingående eller oblyg, jag tycker mest hon påminner om vilken singelbrud som helst, skillnaden är väl den att hon öppet berättar om sina göranden och låtanden...Största behållningen är nog personbeskrivningarna, inte bara av männen hon "umgås" med utan även av sin underliga och underbara familj och vänkrets. Har du en timme över och inte vill tvingas till djupa tankar kan du gott läsa den ;-)

bli så irriterad! Igår var jag tvungen att knapra i mig en hel skål med popcorn, med bistånd från Ängelen för att lugna ner mig några hekton - de hektona placerade sig förmodligen någon helt annanstans på kroppen än på nerverna sedan :(

Irritationen bestod i en fullständigt meningslös körövning - två bortkastade timmar som vi, var och en kunde ha ägnat åt något mer givande som till exempel navelskådning eller näspetning. Vi hade nämligen samövning med grannförsamlingens kör - som alltid inför den årliga julkonserten. Den kören består av nästan idel messerschmittar och av de vars röster med råge passerat sitt bäst föredatum. Ovanpå det tillkom det faktum att vår körleader är sjuk så deras kantor stod för.....ja, att kalla det för "ledningen" vore inget annat än missvisande för jag undrar på fullaste allvar om den kvinnan ens hittar sin egen ända så hon kan utföra nödvändiga reningsåtgärder efter utfört ärende ni-vet-var....

Det bästa med den körövningen var att det mitt i alltihop slog mig att tjohooooo - jag ska inte vara med på konserten och slipper alltså vidare vidriga övningar - jag har nämligen lovat bort mig som knalle hos Carina på "Jul på Fredriksdal" den helgen! ungefär tre sekunder efter den insikten drabbades jag av nästa: jag är en jubelidiot som har lovat bort mig den helgen! Man kan ju tycka att en så pass vuxen kvinna som jag borde kunna räkna varannan vecka i almanackan och logiskt komma fram till vilken helg som är en bra helg att göra sig uppptagen och vilken som inte är det. Dubbelfel av mig *muttrar*

Den dag som idag är har varit en gnutta bättre, jag har bara blivit lite arg. Det har såklart med exet att göra, och ytterligare en ny kvinna i hans liv och kraven på våra gemensamma barn. Jag hade nämligen ynnesten att få ha alla tre mina barn på middag här idag, underbart men kort eftersom båda gossarna/herrarna är oerhört upptagna med sin träning. Men jag är en godmodig person när det kommer till dem, jag ser dem hellre en timme än inte alls och det gläder mitt mammahjärta att få stoppa i dem mat och kunna skicka med matlåda till nästa dags jobblunch - då vet jag att de äter åtminstone två dagar den här veckan *muttrar igen*

Dagens ytterligare inpräntade lärdom är att även fortsättningsvis inte planera något - det blir aldrig som jag tänkt mig ändå....

tydligen visst få svininfluensa.

BigT ringde igår och beskrev väldigt målande hur han hade mått när han fått diagnosen baconsnuva och lite senare enades Hjärtat och jag om att det förmodligen var snuvan han också hade häromsistens. Nog tyckte jag ändå att det var lite underligt att jag inte blev smittad av det vi trodde var hans förkylning då - för vi hölls ju inte på armlängds avstånd om man säger så....

Idag tog jag Gud i hågen och symaskinen i baksätet på Escrutten och for ner till snyggot Å för att lappa lite inför hennes safariresa, naturligtvis kom vi att prata om det som fortfarande verkar vara den stora snackisen. Med tanke på att snyggot är lätt hypokondrisk ;-) har vi pratat om snuvan tidigare och idag kom hon med intressanta uppgifter. Förmodligen har både hon och jag haft flunsan, då när vi åkte till det stora möbelvaruhuset och var så risiga i magen båda två. Jag blev ju utslagen i en vecka efter det, med feber, ledvärk och skallebank så det stod härliga till och tydligen nöffar man inte bara om man insjuknar utan kan känna det så där också.

Där ser man - då stärks jag ännu mer i min övertygelse att inte ta emot något vaccin - I'm a survivor! =)