Det har varit en "sån där" dag ni vet - då ingenting känns speciellt angeläget. Då ingenting lockar, ingenting känns värt att masa sig nånstans för....

Tackade nej till födelsedagskaffe hos A med hela hennes tjocka släkt, vill inte umgås, tomprata och le medan hjärnan hålla på att sprängas av "intresseklubben antecknar"information, medan fem ungar under sju år springer runt på en väldigt begränsad yta och låter som om de var minst dubbelt så många för "barn måste få ha kul"....men tanter då, behöver de inte få frid och ro liksom?

Tackade nej till kvällsmat med E, orkar bara inte vara social - hennes bekymrade röst i mitt öra lockade nästan, nästan fram ett litet gråtdarr i min egen - hennes omedelbara omtanke gjorde mig rörd men nej, jag är inte ledsen, inte nere, inte deppad - "bara" tråkigt osocial  och inåtvänd idag. Varför vet jag inte - det är väl helt enkelt "en sån där dag"?

Lite socialt patos uppbådade jag dock och ringde till modern. Hon bubblar över om sig och sitt och sina, kastar som hastigast in en hälsning till ungarna på slutet när hon utförligt berättat om sin hälsostatus, känslorna inför influensavaccinet, upplevelsen av att ha haft Lilla Oväsendet på besök under höstlovet, turerna kring inbrottet i StoraSysters lägenhet. Om mig och mitt? Ingenting. Som vanligt. Och lika bra är det inser jag när jag rannsakar mig själv - jag vill ändå inte dela med mig till henne.

Imorgon är en annan dag!

Mitt vändande på dygnet har resulterat i att jag tittar en del på tv - och ser program jag förmodligen inte skulle ha sett annars. En del är bra, som "Kobra" - en del andra är mindre bra men jag tittar ändå på dem i förhoppningen om att något av dem ska vara så tråkigt att jag somnar.

Igår hamnade jag en bit in i en repris av programmet "Hype". Jag vet inte om namnet är en självironisk klapp eller vad det är frågan om men....hmmm liksom. En plutig spinkis med svallande välfrissa intervjuade en jätteblond tjej från ett band som enligt bådas utsago "inte fått den uppmärksamhet de förtjänar här i Sverige" - må så vara, jag har mig veterligen bara hört en eller två låtar av dem och fånigt nog stört mig på att den låt de fått en hit med är en cover som är otrooooooligt mycket bättre med originalartisten.

Nåväl, det var mer saker jag hängde upp mig på, tex det faktum att bandets frontkvinna satt där och lät sig intervjuas om hur hon dittils framlevt sitt liv. Bland annat sa hon med stolthet att hon var "en sån som säger ifrån" - att hon gjorde det med knytnävarna "vare sig det är en stor biff till karl eller en spinkig brud" tyckte hon uppenbarligen var helt okej? Hon berättade också att hon varit på rehab för sitt drogmissbruk och sa att tiden som missbrukare ångrade hon inte, det var inget hon hade velat vara utan för "jag gjorde så sjuuukt mycket kul grejer".

Efter de utsagorna är jag faktiskt inte ett enda dugg sorgsen för att gruppen ifråga inte fått mer uppmärksamhet i vårt land än vad de har.....Förebild eller?

En annan grej de tog upp i programmet var det här med bloggande....eller snarare vissas bloggar. Mmm..det kändes jävligt äkta och genomtänkt när två andra plutiga spinkisar försvarade sina modetips, språkmodulationer och hamsterljud med att "det är ett skämt, det är för att det är så kul att chocka gamla 40-åriga kostymklädda gubbar till att skriva arga kommentarer". Sure tjejer....om ni på fullt allvar tror att det är den kategorin som upprörs mest så skjuter ni bra högt över mål, det enda som händer är att ni BEKRÄFTAR de eventuella fördomar folk har om sådana som er. Era jämnåriga men mer tänkande dissar ju er bigtime, skrattar ut er och skäms...

Kalla mig gärna gammal surkärring och moraltant - jag står för det, fast utan knytnävar! ;-)