Jag har fått reaktioner på att jag bloggar så "öppet" om något så "privat" och "intimt" som min sterilisering.

Så varför skriver jag om en sådan sak?

Jo, dels därför att det här är min blogg och den handlar om mitt liv. En sådan operation ingår i och påverkar i hög grad mitt liv och därför hör den hemma här.

Dels därför att det finns vissa saker som man uppenbarligen inte pratar om. Att inte prata om saker skapar och underblåser fördomar, missuppfattningar och tabun och enligt min åsikt är enda sättet att undvika sådant att prata om det - oavsett om det gäller fattigdom, psykisk ohälsa, sexuella preferenser, religion eller whatever. Jag kan aldrig TVINGA på någon min åsikt, men jag kan förklara min ståndpunkt och synvinkel och kanske därmed bredda någons tankeverksamhet - trots att jag bara är en liten gräsrot som bloggar för ett fåtal läsare.

Jag går inte runt och propagerar för, eller drar upp i varje diskussion att jag är djupt troende kristen eller att jag nyligen steriliserat mig - men där det är relevant förtiger jag det inte heller. På samma sätt påtalar jag inte jämt och ständigt att jag drabbats av smärtrelaterad stress och ätit antidepressiva men om en diskussion halkar in på ämnet så skäms jag definitivt inte över att jag varit i den situationen. Bara genom att vara öpnna kan vi avdramatisera och visa på att vaniga människor hamnar i vanliga situationer.

Innan jag skrev här om min operation visste jag bara om en enda i min närhet som gjort samma ingrepp och trots att jag var 100% säker på mitt beslut kände jag mig lite "udda", efter mitt blogginlägg har jag helt plötsligt  fått en hel del "medsystrar". Likaså vad gäller användandet av psykofarmaka - när jag blev ordinerad det kände jag mig som värsta UFO:t och ville bestämt INTE räkna mig som "psyksjuk". Så här i efterhand har jag - genom mig egen öppenhet om saken - förstått att jag var långt ifrån ensam. Statisktiken visar också på att ca 1/3 av Sveriges befolkning under någon period av sitt liv ordinerats - om än kanske inte använt - psykofarmaka i någon form.

Väldigt få av oss är sådana som måste hållas inlåsta i tvångströja i en madrasserad cell - men sådan verkar den gängse synen vara på oss. Ända tills vi outar oss och visar oss vara hyfsat normala människor som tack vare den där tiden på medicin hittat tillbaka till orken och livsglädjen! Kan jag med hjälp av mina ord påverka någons synsätt det allra minsta, så bloggar jag mer än gärna om "privata" saker......

 

Farbror Barbro

27 december 2009 15:23

Du får väl skriva en varningstext innan du skriver öppet om nåt intimt så kan dom känsliga sluta läsa. O vi andra kan läsa vidare om vad som händer i ditt liv eftersom vi helt enkelt bryr oss om dig o därför vill veta vad som händer i ditt liv.

http://www.laserbeam.se/blogg

 

Yasha

27 december 2009 16:43

Jag slutar aldrig att förvånas. Allvarligt, hur orkar man? Jag vet inte ens om det går att kommentera? Jag blir... mållös? *suckar lite*

http://yasha.bloggagratis.se

 

GladaKatarina

27 december 2009 20:56

BRAVO!!!! Och du har rätt: du kände en innan. Det behövs att man delar med sig. Dessa saker handlar om dig och är relevant här och nu. Än en gång: bravo!!

http://gladakatarina.bloggplatsen.se

 

kastrullis

28 december 2009 07:57

Jag tycker du är grym som vågar!!! Och om folk inte vill läsa... Låt bli; det brukar finnas ett rött kryss i det högra hörnet av blidskärmen...
Jag hejar på Catten! :-)

http://kastrullapan

 

Catten

3 januari 2010 22:03

Tack Farbror - det är ju såklart också främst för er jag skriver!

Nä Yasha, säg inget - för det finns inget vettigt att säga liksom!

Tack Katarina, let's go break some taboos! =)

Tack till kastrullisen också, fast det verkar som om det är lättare att läsa och uppröras än att helt enkelt klicka bort. Men som mitt kära snyggo Å brukar säga: "Den siste idioten är inte född ännu" =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...