I dubbel bemärkelse skulle man kunna säga....courtesy of snyggot Å har jag förnyat min balkongplantering - det är inte helt färdigt eftersom jag tyckte att vissa av penséerna fortfarande var riktigt "klåka" som min lilla mormor brukade säga om växter som var livskraftiga och rikliga.

 Här har vi diverse krukor med från vänster: basilika, citronmeliss, persilja, tomat, tomat, gräslök och de enormt i höjden skjutande svarta solrosorna. I krukan på "pallen" blommar fortfarande penséerna ihop med humle och en clematis jackmanii. Penséerna ska snart bytas ut mot en vit dubbel Flitiga lisa, vit hänglobelia, en "femöring" och en lila sak jag inte minns namnet på. På bilden syns också mina prinsar som ihärdigt motstår alla kyssar.....

Vid andra kanten står en kruka med mera humle, en rosa clematis, en morsdagsros, en vit Mårbackapelargon och en grusnejlika i ljust rosa. Humlen ska förhoppningsvis skynda sig att växa och skapa lite insyns/solskydd. Den kan tydligen växa ½ cm/ timme - så man kan bokstavligt talat SE den växa!!

 Det hänger lite här och där också, men det blir det inga bilder på.....så, där är mitt försök att skapa en liten trädgård på min bastubalkong, mitt "hål i väggen". Så småningom blir jag nog nöjd *L* Sen var jag såklart tvungen att sätta mig( dvs plantera mig själv också) med en god bok i solen och njuta och nu är jag knaprigt röd på hamsterkinderna, trots tattarblod och solskyddsfaktor 50 :(

Men kolla, kolla! Kameran accepterade faktiskt att jag ställde in rätt datum - hoppas det gläder er lika mycket som mig ;-)

betedde jag mig idag......Åkte till min lilla datatjofräs med ambitionen att vara duktig. Det var jag inte. Koncentrationen är som bortblåst och idag kände jag med full styrka att jag verkligen HATAR att jobba med databaser. Ett jobb till att sätta upp på "vägra"listan...som om jag nånsin liksom...*S*

Strax efter lunch tog det tvärstopp, jag fick klaustrofobiska ryckningar i tankenerven och gav upp för dagen - med hyfsat gott samvete eftersom jag trots allt strävat mig igenom hela modulen med databaser och nu "bara" har diagnosen och testet kvar av göra innan det är tack och adjö som planerat den siste juni.

Så vad gör jag då - åker hem och vilar lämpligtvis? Inte jag inte. Istället styr jag nosen och kosan söderut och åker och hälsar på snyggot Å och mr White på jobbet....Att sitta där under korkeken och mumsa jordgubbar och sippa kaffe är ju ingen match för en Catt liksom! Men varmt var det, och lite gnuttepyttelite nytta gjorde jag också. Nu är jag nyss hemkommen, med tre kassar "offerplantor", två säckar jord, tre krukor och lite annat smått och gott. Borde plantera och vattna, borde diska, borde styra om med mat till både kvällen och morgondagen, borde svara på sms:et med angelägna frågan - men istället bloggar jag.

Sjukt galet dödstrött av att göra så lite som möjligt på en dag. Kan det vara så att jag fortfarande är ruggigt infekterad var det nu är jag är infekterad? Kan det vara så att latmasken vuxit fast benhårt i ryggmärgen? Kan det vara så att jag lider av proteinbrist och snarast behöver påfyllning? *skrattar trött och går och skär en sallad istället*

är bara sex månader bort säger de kalenderkunniga - men jag hade lite julafton idag!

Rara underbara shoppingtokiga A bjöd på fika och "midsommarklappar" och jag vet som vanligt inte vem av oss som strålar mest, givare eller mottagare...I Cattkorgens kök står nu den minimalaste kaffebryggare man någonsin skådat. Tyvärr syns det ju inte på bilden hur jätteliten den är....men söt är den! =)

Linneskåpet fick tillskott det också - cammomönstrade badlakan i svart/grått/vitt - förmodligen finns det en tanke bakom det där med cammot eftersom jag räknar med att vara i form inför beach 2020 ungefär....två påslakanset i svart/grått uppenbarade sig också, säkerligen för att jag gnällt så eländigt över hur überpuckat exet bar sig åt när han vid separationen delade alla set rakt av och skapade frustration hos mig när jag tvingats bädda med två olika påslakan i dubbelsängen *L*

Ikväll invigde jag den pyttelilla bryggaren och kaffet blev precis som det skulle bli, linnet ska tvättas innan det används - jag är fortfarande rätt misstänksam mot alla underliga färger och stärkelsegrejer de använder och vill göra det jag kan för att undvika att ha det på/mot mig.....Minns att det när Cattungarna var små gick en rätt hetsig debatt om hur giftiga ämen kläder kan innehålla och man ska väl kanske inte utsätta sig i onödan. Dessutom brukar oanvända handdukar och badlakan ha en urusel uppsugningsförmåga, kanske just beroende på alla sådana där medel...jag tror jag ska forska lite i det där....men inte nu, nu är det bestämt nattedags om jag ska orka upp imorgon efter alla mina slöa sovmorgnar på senaste tiden!!

fortsätter att funka oerhört finemang för mig.....

Så här långt har helgen inneburit ett orgiastiskt vältrande i ett flertal av dödssynderna, där bland annat frosseri och lättja har haft framträdande positioner kan jag i förtroende avslöja. Att säga "det blir nåt enkelt" om maten man tänker bjuda på är tydligen en standardfras som inte alls behöver vara med sanningen överensstämmande - "jag har nästan inget hemma" är också en fras som används, nästan i förbigående ihop med "du kan väl titta förbi". Det är ofta en mer eller mindre medveten lögn det också. Intressant att notera är att jag tappat 1,5 kilo i vikt i helgen. Det kan inte bero på den obefintliga dansen runt midsommarstången och inte heller på brist på mat....

Idag har jag inte tänkt planera in att jag ska ta det stillsamt, vältra mig i så lite som möjligt så kanske det faktiskt blir så. Egentligen borde jag inte heller planera att gå till utbildningen imorgon - dels för att jag verkligen behöver komma iväg, men också dels för att jag fortfarande snorar blodigt. Seriöst planera in ett läkarbesök istället kanske?

Jo, det lär det förmodligen bli, precis som de flesta andra år. Och precis som de flesta andra år har jag inget planerat. Jag ser med intresse hur folk ränner runt som små pissmyror för att trixa, fixa och dona och jag måste väl säga att jag beundrar deras ihärdighet. Själv funderar jag på att luta mig tillbaka i soffan och låta den här dagen passera lika obemärkt som igår och förrgår gjorde. Det fanns funderingar på en båttur, men det inhibierade jag. Det fanns funderingar på en husvagnsfestlighet, men konceptet sardin- i- burk i regnet känns inte så tilltalande.

Ängelen bjöd mig med hem till exet och hans "väninna" med barn, men om det är något jag inte vill vara just på midsommarafton aå är det awkward. Gulligt av henne dock, förmodligen utan fadrens vetskap.....Nåväl, jag är inte den som haussar upp mig, jag har firat midsommar 41 gånger tidigare på de mest skiftande sätt och är fullt medveten om att årets längsta natt blir det oavsett om jag skålar för den eller inte. Några blommor under huvudkudden tänker jag inte ha heller, jag har drömt de mest rysansvärda febermardrömmar på sista tiden så tänk om jag skulle drömma om en zombie - vilket öde liksom!!

Så folket - oavsett om ni firar i stan, på landet, i båten, i husvagnen, i sommarstugan, på jobbet, ensamma, med släkten, med familjen, med vänner eller med den älskade: Ha en riktigt underbar midsommar!!

må falla för utseende - när det gäller mig är det röster som ger mig små välbehagsrysningar på ryggen. Mannen med den här rösten, Ronan Harris, beskrevs som "världens mest engergiska köttbulle" av en vän till mig när vi såg honom fullständigt ÄGA scenen på Arvikafestivalen -07. Han må vara liten och rund, men ni vet ju att storleken inte har någon betydelse ;-) Lyssna istället och bara njuuuuuuuut!!

så måste jag ändå lägga in en ruta Rocky. Det bär utför - på gott och ont =)

Nä...tydligen var jag inte så fit for fight som jag trodde idag.....Ställde bilen på "näraparkeringen" för säkerhets skull, och tur var väl det eftersom jag fick stanna halvvägs och hämta andan. Den galna danskan som råkade dyka upp samtidigt som jag stirrade på mig och undrade vältaligt som alltid "Hvad faend er det med deg, du puster som en kaerring!" ( <--- svanska).

Jag kan ge mig tusan på att hon sprang till "fröken" och skvallrade också, för hon kom strax innan kaffet och sa - vänligt men bestämt - att hon inte ville ha mig där, att jag kommit tillbaka innan jag var frisk och skulle åka hem tills jag fått orken tillbaka. Mina protester om slut på sjukdagar utan läkarintyg mm viftade hon bort med ett "det ordnar vi", stirrade mig stint i ögonen och sa barskt; "Lyd nu!"

Hassegu.

Jag är hemma ett tag till.............