vis har jag lyckats kravla mig ur sängen.....

Efter fyra långsovarmorgnar (ja, det ordet finns - jag uppfann det just!) trodde jag nog att jag skulle vara mer död än levande idag men si! det fungerar - jag är här och för så vitt jag vet kan inte zombies (r?) använda tangentbord vilket i sin tur borde innebära att jag......lever! För första morgonen sedan i fredags har jag inte blivit kapitalt genomsvett av att klä på mig och det tar jag som ett friskhetstecken. Tack vara extrafilt och Pumakattvärme frös jag inte heller riktigt så mycket i går kväll så att jag skakade ur sängen och det innebar i sin tur att jag somnade före halv tre inatt. Måhända är det därför jag känner mig - om inte direkt pigg så iallafall som en människa?

Nu ska jag "bara" komma vidare oxå - in i det yttre lagret av kläder, och så ytterkläder ovanpå det. Jag menar - vi snackar NOVEMBER här! Det innebär för en stackars hårt prövad utomhusarbetare som mig: dubbla strumpor (det trodde jag aldrig om mig själv, tänk vad man drivs till), trosor,  långfillingar, arbetsbyxor, bh, linne, långärmströja, stickad kofta och arbetsjacka, mössa och handskar. Noteras bör att jag vill inlägga en protest mot de jäkla handskar som anses som "standard" i yrket. Såååååå jävla värdelösa, för de blir komplett genomblöta av till och med lite dagg, och då fryhyhyhyhyhyhyhyser man oerhört snabbt om lilla tassen....

Nä, om jag skulle ta och sluta dravla här och försöka komma mig iväg istället? Ha en most charming and entertaining dag hörninini - det ska jag försöka ha...kom just på att jag är bjuden på plastbunkeparty ikväll. Moff liksom!

Läs rätt nu - ide, inte idé!!

Idéer har jag fullt upp av egna, mer eller mindre kloka, mer eller mindre genomförbara. Vad jag vill ha nu är ett ide, där jag likt min lika taggiga vän igelkotten kan hibernera under den kallare årstiden. Ett ide, något så när avskilt från världen som jag känner den, där jag kan parkera på en hyfsat bekväm säng/soffa, bulla upp ett gäng kuddar runt mig och dra ett varmt och stillsamt täcke över mig. Där tänkte jag ligga och vegetera, kanske slå mig i lågmält samspråk med eventuella förbipasserande när de kommer för att fylla på min thébalja och avleverera nya snusdosor.

I mitt lilla ide ska jag förbli tills jorden snurrat erforderliga varv och jag har fallit i glömska hos diverse fordringsägare och mindre behagliga individer, sen ska jag likt en oerhört bedagad Venus de Milo stiga (inte ur  vågornas skum men dock) ur bäddens trassel för att starta om det som skulle kunna vara ett liv. Vad det livet skall inehålla har jag inte riktigt stakat ut ännu, men en realistisk förhoppning är att jag i den tilltänkta fortsättningen inte skall vara en fullt ut lika stark trubbelmagnet, inte tillbringa riktigt lika mycket tid och lägga riktigt lika mycket engagemang på att vara andra människors lilla egoboost/rebounce utan kunna vara mig själv, vem jag nu är?

Min allra senaste mer eller mindre tokiga idé är, som ni förstår, lika lite genomförbar som flertalet av mina tidigare. Men det innebär inte att jag inte framhärdar: Jag behöver ett ide!!

och det kan redan konstateras: November suger lika hårt i år som alla andra år! Satan, satan, satan vad jag hatar den här månaden - av födsel och ohejdad vana - allt är mycket kallare, ensammare, mörkare och ruggigare än under någon annan av årets månader. Varför? Jomen det bara ÄR så! Det känner du väl själv, hur den råa kylan kryper rätt in i benmärgen och får dig att känna dig fullständigt utlämnad och längta efter värme och naturligtvis inte vilken sorts värme som helst.

Oavsett hur trivsamt singellivet kan vara under övriga året är november den månaden du VERKLIGEN behöver någon att hålla om, vad är en brasa eller en fleccefilt mot kroppsvärme liksom? Inte ens mitt outsinliga förråd av riktigt, riktigt hett vatten driver den där sista gnuttan kyla ur mitt system men å andra sidan, när jag tänker efter så vore det ju rätt hjärtlöst att skaffa sig en krambjörn bara för att utnyttja den en månad och sen säga dump och goodbye?

Ja, jag vet inte - det är väl en hel del saker som kan synas hjärtlösa om man ska se dem ur det perspektivet? Någon sa till mig ikväll att "jag ville inte vara second best för henne". Nä, det är ju en känsla som jag har full förståelse för - men om man inte själv vill vara någons second best - hur kan man då utsätta andra för samma sak? "What goes round comes around" liksom - det kanske är dags att dra igång tankeverksamheten till en något högre nivå? Kasta alla floskler och bortförklaringar och ta sig en funderare på vad man VERKLIGEN vill? Uttrycket "rebounce" dyker osökt upp i min hjärna igen.......

Hrrrmppfff - here I go again, bäst jag går och bäddar ner mig med den kramkatt som finns tillgänglig, även om hon får mina ögon att rinna och näsan att vara mer täppt än...än...än....fan, jag kommer inte på nåt bra! *muttrar* Men hon är varm och hon är här - till skillnad från en och annan snackepåse....;-)

*trött på terapeutandet*

har legat uppe sedan i mars och det är kanske dags att redovisa utgången av den?

Vad är viktigast för dig?

En framgångsrik karriär    3 %

Stor bekantskapskrets    0 %

God mat och dryck    9.1 %

Nära vänner    9.1 %

Värdefulla ägodelar, bil, hus    30.3 %

Kärlek    24.2 %

Hälsa    3 %

Catten ;-)    21.2 %

Naturligtvis har jag röstat på mig själv, gjort det med en viss portion humor och ironi och det får mig ju att undra över om ALLA röstande varit ironiska när det till min förundran framgår att flertalet anser att värdefulla ägodelar är viktigare än både vänner, kärlek och god hälsa?

Jag är inte här för att moralpredika (tro't eller ej) men det där är för mig fullständigt ofattbart? Vad ska du med en fin bil till om du inte har någon att åka med den i, eller är för sjuk att köra den? Vilken nytta har du av ett flådigt hus, om du inte har några vänner att bjuda hem till det, eller inte har ork att njuta av alla olika rum?

Jaja, det är ju bara jag - löjligt omaterialistisk som jag är. P 17 passar på att ta med sig några DVD-filmer hit varje gång han kommer eftersom han tycker att de åtta jag ursprungligen ägde såg så ensamna och bortkomna ut i hyllan och nu under höstlovet kom han upp och bakade hos mig så att jag "åtminstone" skulle ha bullar i frysen. För min del spelar det ingen roll med varken bullar eller filmer - det är kärleken han visar genom sina handlingar som är det viktiga!

Nu ska jag tänka ut en annan poll som även den kan ligga till grund för min kommande avhandling......;-)

Alldeles för mycket - och alldeles för lite!

Jag har inte tröttnat på er, mina söta bloggläsare, tvärtom har jag haft tusen och ett uppslag till vad jag ska blogga om de här dagarna då mitt nät har varit nedlagt. Synd att alla de tankarna är som bortblåsta idag då, när det verkar fungera heeeeeeela tiden, men min hjärna istället är ställd på lågvarv: jag har feber. Ont i halsen, huvudet, lederna och med begynnande bihåleinflammation =(

Bortsett från det är jag samma glada skit ni alla känner mig som *ASG*

Nu ska jag gå och nanna igen......