eller hassegu, på ren småländska!!!!!

Tar det aldrig slut? Gamla spöken som dyker upp i ny form vart man vänder sig - är världen verkligen inte större än så, och är intelligensen hos befolkningen inte högre än så?

*misströstar*

Det finns inte mycket jag känner att jag verkligen hatar - det är en väldigt stark känsla och framför allt hatar jag verkligen inga människor, oavsett hur de beter sig - men företeelser kan jag verkligen känna hat gentemot.....

En sådan sak är blåst. Eller storm, som jag tycker man kan kalla det vi har upplevt i min del av Småland idag. Ja, jag vet - det finns säkert de som haft det betydligt värre enligt både sig själva och SMHI men min upplevelse är min och det är den jag utgår ifrån. Idag blåste det så pass att det virvlade in två skånskor genom kyrkporten. De var på väg till den närbelägna julmässan, men valde att sightseea lite eftersom de helt enkelt inte vågade köra längre.

Synd, med tanke på att de hade knappa två kilometer kvar att åka.....det blåste dessutom så pass att vår tilltänkta julgranssafari blev inställd, det krävs större jubelpuckon än herr R och mig för att ge sig ut i det lilla som finns kvar av den småländska skogen när det blåser så här - vi har ju minnen från både Gudrun och Per. Ja, det blåste till och med så starkt att takkronorna inne i kyrkan gungade och jag kände mig ungefär som om jag var till havs på en stor båt istället för inomhus på torra land. Men jag skulle inte uppehålla mig vid blåsten i hela den här bloggen utan berätta vad jag hatar allra, allra mest:

Att vänta

Förmodligen beror det på att jag fick vänta redan som ofödd. Jag var beräknad att födas den 15 mars och fick av någon för mig okänd och orimlig anledning inte tillträde till världen utanför förrän den 3 april. Alltsedan dess har det varit en plåååååga att vänta, oavsett vad det är jag väntar på; posten, besök, att avtalade telefonsamtal ska komma, att få besked om saker och ting, att få komma till skott och göra sånt jag både vill och inte vill osv osv. Förmodligen finns det sådant som är värre - ebola och bruna bönor till exempel, men i perspektiv sett så har jag ju klarat mig hyfsat undan bägge de företeelserna rätt hyfsat - att vänta däremot känns som om jag gör varenda vareviga dag?

Åter till disken nu - den som ingen diskade inatt och som är av oändliga proportioner..jag förstår inte hur jag kan åstadkomma så ofantliga mängder med söliga husgeråd ba'fatt jag råkar laga lite mat...hade helst lämnat den stående i hon som den är och odlat fram ett nytt penicillin men eftersom hyresvärden ska göra nån grej för att klämma åt oss hyresgäster så vi inte förbrukar så mycket energi i fortsättningen så vill jag väl inte riktigt bekräfta för dem vilken lortlolla det bor här.....

Ha en underbar novembermåndag...liksom!