eller hassegu, på ren småländska!!!!!

Tar det aldrig slut? Gamla spöken som dyker upp i ny form vart man vänder sig - är världen verkligen inte större än så, och är intelligensen hos befolkningen inte högre än så?

*misströstar*

Det finns inte mycket jag känner att jag verkligen hatar - det är en väldigt stark känsla och framför allt hatar jag verkligen inga människor, oavsett hur de beter sig - men företeelser kan jag verkligen känna hat gentemot.....

En sådan sak är blåst. Eller storm, som jag tycker man kan kalla det vi har upplevt i min del av Småland idag. Ja, jag vet - det finns säkert de som haft det betydligt värre enligt både sig själva och SMHI men min upplevelse är min och det är den jag utgår ifrån. Idag blåste det så pass att det virvlade in två skånskor genom kyrkporten. De var på väg till den närbelägna julmässan, men valde att sightseea lite eftersom de helt enkelt inte vågade köra längre.

Synd, med tanke på att de hade knappa två kilometer kvar att åka.....det blåste dessutom så pass att vår tilltänkta julgranssafari blev inställd, det krävs större jubelpuckon än herr R och mig för att ge sig ut i det lilla som finns kvar av den småländska skogen när det blåser så här - vi har ju minnen från både Gudrun och Per. Ja, det blåste till och med så starkt att takkronorna inne i kyrkan gungade och jag kände mig ungefär som om jag var till havs på en stor båt istället för inomhus på torra land. Men jag skulle inte uppehålla mig vid blåsten i hela den här bloggen utan berätta vad jag hatar allra, allra mest:

Att vänta

Förmodligen beror det på att jag fick vänta redan som ofödd. Jag var beräknad att födas den 15 mars och fick av någon för mig okänd och orimlig anledning inte tillträde till världen utanför förrän den 3 april. Alltsedan dess har det varit en plåååååga att vänta, oavsett vad det är jag väntar på; posten, besök, att avtalade telefonsamtal ska komma, att få besked om saker och ting, att få komma till skott och göra sånt jag både vill och inte vill osv osv. Förmodligen finns det sådant som är värre - ebola och bruna bönor till exempel, men i perspektiv sett så har jag ju klarat mig hyfsat undan bägge de företeelserna rätt hyfsat - att vänta däremot känns som om jag gör varenda vareviga dag?

Åter till disken nu - den som ingen diskade inatt och som är av oändliga proportioner..jag förstår inte hur jag kan åstadkomma så ofantliga mängder med söliga husgeråd ba'fatt jag råkar laga lite mat...hade helst lämnat den stående i hon som den är och odlat fram ett nytt penicillin men eftersom hyresvärden ska göra nån grej för att klämma åt oss hyresgäster så vi inte förbrukar så mycket energi i fortsättningen så vill jag väl inte riktigt bekräfta för dem vilken lortlolla det bor här.....

Ha en underbar novembermåndag...liksom!

är det idag - exakt hela dagen och jag har lyckats fira min tillsammans med modern och två av tre ungar och massor...nej inte massor utan eoner, såar, mängder av mat! Min vana trogen lagar jag mat till ungefär dubbelt så många som ska komma, vilket just i det här fallet visade sig vara löjligt mycket eftersom min far numera äter minst i hela släkten och P17 led av en svårartad baksmälla... Lyfte mig i håret i sista sekunden och bjöd även in exet när han ändå skulle skjutsa hit ungarna men si det hade han inte tid med. En fördel med min överdrift i matlagningen är dock att jag i skrivande stund har matlåda för hela sista arbetsveckan - fast hur kul är det att käka rostbiff och klyftpotatis sex dagar i rad?

På gott och ont går det ju inte att spara marängsuisse - faderns favoritefterätt i alla kategorier - så den fick vi ju slurpa i oss trots att de sista marängerna frasade långt upp i halsen på oss hur mycket vi än svalde....det är förmodligen inte bra att äta på det viset, men en mätt Catt är en snäll Catt, eftersom hon då inte orkar vara bitsk.....

Ork, ja - den är det ju som sagt rätt begränsat med för tillfället och tyvärr har det inte kommit in några erbjudanden om iden att hibernera i, även om en och annan faktiskt har hållit med mig om att idén är lysande. Eller att jag åtminstone borde åka bort ett tag för att koppla av. Mmmm, jag instämmer fullständigt - frågan är mest bara hur, och vart jag ska åka? Öppna dörrar är det ju inte precis överallt, och det är inte heller gratis att förflytta sig med allmänna kommunikationer. Dessutom påstås det - oh hemska tanke - att julen står för dörren (och om dörren är blockerad, hur kommer man då nånstans) och det innebär ju även att folk blir rent horribelt upptagna med att pynta, trixa och fixa inför köpenskapens högtid.

Så icke jag - idag bokades det traditionella pepparkaksbaket hos moråfar till 1:a advent vilket oxå är "överlämningsdag" av Ängelen till hennes far - sen har jag förhoppningsvis två veckor fyllda av ingenting som jag ska disponera alldeles själv och kanske, kanske om jag har riktig bonnatur och min envishet håller i sig så far jag på ett eller annat sätt norröver för att hälsa på vänner och bekanta, vare sig de vill eller inte! Hmmm...det känns som om jag skrivit det här förut - teflonminnet härskar oinskränkt, men jag orkar banne mig inte korrigera eller hitta på något nytt och innovativt - nu ska här soffas en stund innan det är dags för en extra tung landning i prinsessängen!

Ha en fullkomligt njutbar söndagskväll my friends and foes och var övertygade: jag tycker om er! Sen är det ert problem vad ni tycker om det *flinar*

Smaka på det ordet mina vänner.....känns det inte lite (ursäkta ordvitsen) osmakligt? Idag föll jag på min egen rastlöshet och accepterade till min egen förvåning en inivtation till middag på stan. Mig veterligen har jag aldrig tidigare varit på en sån där "klassisk" dejt, med fördrinkar, middag med vin och dessert - allt ackompanjerat av pianoklink från en man i kostym. Alkoholen avstod jag ifrån eftersom jag är en notorisk bilförare och maten var mer än okej, men sen vet jag inte......

Trots att vi känner varandra sedan tidigare och egentligen har massor att prata om kändes det mycket underligt. Samtalet flöt inte alls varken lätt eller naturligt och skratten var få . Kanske kan det faktum att jag under större delen av tiden toksmsade med en nedstämd och betryckt Ängel ha lagt sordin på stämningen - men det är ju det jag är i främsta hand: mamma! Den lilla älskade var inte bjuden på festen i pappas byhåla som i stort sett alla andra var på ikväll, för hon har inte "rätt stil". Gud vad vi längtar bort ifrån den här trakten båda två!

En viss förståele kan jag väl ha för min kavaljers otålighet när jag fumlade med mobilen, men han har ju barn själv och borde därmed veta hur det är - eller inte, han är ju pappa...*fördomsfull* Jag valde dock att avrunda kvällen ganska tidigt, barhäng och dans kändes i dagsläget litegrann som att förlänga pinan - man ska inte "övergöra" saker och ting och dessutom är jag trött, trött, trött. Förmodligen en reaktion på att jag snart blir arbetslös ......

Om vi ska ses igen? Jag vet faktiskt inte - han har mitt telefonnummer och han vet var mitt brevinkast bor *L*, så om han inte dog inombords av fullständig uttråkning så hör han kanske av sig igen? Jag vet att jag fortfarande inte har någon brådska, trots omvärldens åsikter och trots exets intressanta kommentar om att "Ängelen förmodligen genast skulle må bättre om hennes mamma stadgade sig och skaffade en pojkvän". Hmmmm..no further comments on that liksom!

Nu ska jag iallfall gå och sova - imorgon är en annan dag, och inte vilken dag som helst utan FARS DAG! Då ska här ätas trerätters middag med tre generationer närvarande, kanske dags att vila upp sig inför den kulinariska prestationen - jag som inte lagat nåt mer avancerat än mackor den senaste veckan =(

Mmmmm...en orgie, en excess, en otrolig utsvävning har jag ägnat mig åt sedan igårkväll. En överdriven myckenhet av nåt av det skönaste som finns har jag fullständigt vältrat mig i, i stort sett sedan jag skrev mitt förra inlägg. Dock är jag inte totalt sedeslös utan har avbrutit då och då för till exempel mat- och dryckesintag, men sanningen är att avbrotten varit korta och ofokuserade och jag har snabbt släppt på hämningarna och fallit tillbaka i det orgiastiska beteendet igen....

Jävlar i havet vad jag har sovit! Jag hann knapp ur arbetskläderna och ner i soffan igår innan jag somnade och sov närmare tre timmar. Vaknade och slog upp lite mer vin, bredde några tjusiga mackor (med OST, inte leverpastej) och tog med till soffan för att fortsätta titta på det tv-program som för tillfället stod till buds. Det var filmen "Garp och hans värld", en i mitt tycke rätt bra film, även om boken som ligger till grund för den naturligtvis är flera många gånger bättre. Jag har läst boken flera gånger, och underligt nog sett filmen lika många men sanningen är att jag inte orkade med att bläddra mellan kanalerna när jag väl hittat Garp....

Så, ett halvt glas vin och ingen macka senare så sov jag sött som ett sockervadd igen på min alldeles för korta soffa och imorse (förmiddags) vaknade jag i min säng. Hur jag kom dit har jag ärligt talat inte den blekaste aning om och underligt nog är jag fortfarande sömnig, sängen lockar trots att det finns en hel massa "borden" - men är man orgiastiskt lagd så är man och varför inte njuta av det som står till buds? Utanför är det ju fortfarande kalla, gråa, trista november?

Och som ett avslutande tillägg så vill jag bara påpeka att det inte av nödvändighet måste vara så att låtcitaten i mina texter måste ha en specifik adressat. Det KAN ju faktiskt vara så att jag bara tycker att det är ovanligt tänkvärda ord som jag vill lyfta fram......

Nu ska jag gå och ägna mig åt en annan av mina favoritnjutningar: lång, varm dusch!

November liksom..............*muttrar*

* blivit kallad för "hjärtat" på skorrande Malmöitiska, mao "jaaaaarrrrrrrtat"

* inte krattat löv *gör vågen för det!*

* agerat dödvikt när herr R klättrat runt på stegar

* blivit kallad "en granne flecka" på nästan lika skorrande småländska

* hittat en (tack och lov obegagnad) kondom under en av sittdynorna i en kyrkbänk

* varit ofokuserad

* inte använt min snygga basker

* tänkt hälla upp en massa vin och häcka i soffan eftersom den fest jag avböjde ett annat mer önskvärt kalas för att gå på har blivit inställd på grund av sjukdom...my kind'a luck!

Dagen låtcitat:

"jag tänker sällan på dig - ifall du undrar
nästan inte alls, bara när jag blundar
du är som försvunnen, i skymundan
minns dig knappast, bara när jag blundar"

Ur Peter LeMarc's "Bara när jag blundar" 

Ibland gör jag mindre smarta saker märker jag.....

Som idag när jag ivrigt frotterade min stundom så rödfrusna näsa. Det var väl inte så himla dumt gjort iofs, men med betänkande att det sitter en yppepytteliten silverkula i min högra näsvinge så var det mindre smart. Den sitter nämligen inte där längre. Enbart med hjälp av Murphys lag ledde en rad omständigheter till att det inte heller i fortsättningen kommer att sitta någonting där.

Den yttepyttelilla silverkulan fastnade nämligen i handduken och försvann. Väl medveten om hur snabbt slemhinnan inuti min näsa sluter sig rusade jag ut ur badrummet för att rafsa igenom mitt rätt magra smyckeskrin där jag deponerat två "reservkulor". De fanns inte där. Någon (jag nämner inga namn, men det börjar på Ä och slutar på ngelen) har "lånat" - igen! Resonemanget verkar gå : "allt mammas är mitt"

Det enda som stod till buds var den plupp som ursprungligen sköt fast och jag gjorde faktiskt ett flertal försök att klämma dit den men det gjorde för jäsickens ont - det finns som sagt gränser, även för mig. Så var det med det, nu sitter jag här med en något plainare näsa än vanligt och en mild irritation över bortkastade pengar och tanklösa barn (och vuxna).

För övrigt mår jag finemang idag, tackar som frågar - förutom att jag fått aaaaaaalldeles för lite sömn inatt!

P.S Nån gång ska jag också lyfta mig till högre nivåer och blogg om nyblivna presidenter och lågkonjunktur, men räkna inte med att det blir i detta livet bara......

Is no mååre liksom:

En eloge till de bästa skåningarna i mitt liv: M och Å, ett djupt känt tack för att ni tog emot den frustration, aggession och desperation jag kände efter att ha varit på PlastPryttelParty igår kväll. Inget ont (jo, litelite) om dem som uppskattar dylika events - men för egen del så säger jag: aldrig, aldrig igen!

Jag har för dem agiterat och målande beskrivit hur jag under hela gårdagen funderade över olika mer eller mindre gångbara alternativ till undanflykter, men har man lovat så har man... den känsla som uppstod i mig redan efter knappa tio minuter i I:s vardagsrum bland 21 andra kvinnor (surprise att inga män deltog va?), hur jag allvarligt och seriöst funderade på om jag kunde smyga mig upp på övervåningen för att sälla mig till ungdomarna som tittade på tv där, hur det diskuterades högt och lågt om olika pryttlars användningsområde, kapacitet och allmänna förträfflighet.

Tro mig, jag VET  att det är saker av kvalitet som säljs men jag kan trots detta inte förstå förtrollningen och fascinationen, hur köpgalenskapen kan fullständigt lysa ur ögonen på kvinnorna och hur en masshysteri uppstår som slutligen resulterar i en försäljningssumma som tangerar ett mindre afrikanskt lands samlade BNP. Som social företeelse i sig är det ju oerhört intressant hur en sådan stämning kan piskas upp av en liten späd individ som fnissande beskriver hur hon kokar ALLT julgodis i micron i en liten plastbytta eftersom hon "inte är så huslig av sig...."

Enkla fakta: Det där är icke för mig. Å har dyrt och heligt lovat mig att om jag någonnågonnågonsin igen skulle bli så sinnesförvirrad att jag accepterar en sådan inbjudan, då ska hon egenhändigt binda fast mig för att jag ska slippa uppleva samma sak igen.......

Btw så kan jag tillägga att den appselut enda pryttel jag kunde tänkt mig att köpa kostade 349 lusidorer....inte för min kassa liksom! Exakt samma (enligt uppgift oanvända) pryttel bjöds ut på en välkänd nätauktion med slutdatum på lördag. Igårkväll låg högsta bud på 91 lusidorer.

*say no more*