En eloge till de bästa skåningarna i mitt liv: M och Å, ett djupt känt tack för att ni tog emot den frustration, aggession och desperation jag kände efter att ha varit på PlastPryttelParty igår kväll. Inget ont (jo, litelite) om dem som uppskattar dylika events - men för egen del så säger jag: aldrig, aldrig igen!

Jag har för dem agiterat och målande beskrivit hur jag under hela gårdagen funderade över olika mer eller mindre gångbara alternativ till undanflykter, men har man lovat så har man... den känsla som uppstod i mig redan efter knappa tio minuter i I:s vardagsrum bland 21 andra kvinnor (surprise att inga män deltog va?), hur jag allvarligt och seriöst funderade på om jag kunde smyga mig upp på övervåningen för att sälla mig till ungdomarna som tittade på tv där, hur det diskuterades högt och lågt om olika pryttlars användningsområde, kapacitet och allmänna förträfflighet.

Tro mig, jag VET  att det är saker av kvalitet som säljs men jag kan trots detta inte förstå förtrollningen och fascinationen, hur köpgalenskapen kan fullständigt lysa ur ögonen på kvinnorna och hur en masshysteri uppstår som slutligen resulterar i en försäljningssumma som tangerar ett mindre afrikanskt lands samlade BNP. Som social företeelse i sig är det ju oerhört intressant hur en sådan stämning kan piskas upp av en liten späd individ som fnissande beskriver hur hon kokar ALLT julgodis i micron i en liten plastbytta eftersom hon "inte är så huslig av sig...."

Enkla fakta: Det där är icke för mig. Å har dyrt och heligt lovat mig att om jag någonnågonnågonsin igen skulle bli så sinnesförvirrad att jag accepterar en sådan inbjudan, då ska hon egenhändigt binda fast mig för att jag ska slippa uppleva samma sak igen.......

Btw så kan jag tillägga att den appselut enda pryttel jag kunde tänkt mig att köpa kostade 349 lusidorer....inte för min kassa liksom! Exakt samma (enligt uppgift oanvända) pryttel bjöds ut på en välkänd nätauktion med slutdatum på lördag. Igårkväll låg högsta bud på 91 lusidorer.

*say no more*