är det idag - exakt hela dagen och jag har lyckats fira min tillsammans med modern och två av tre ungar och massor...nej inte massor utan eoner, såar, mängder av mat! Min vana trogen lagar jag mat till ungefär dubbelt så många som ska komma, vilket just i det här fallet visade sig vara löjligt mycket eftersom min far numera äter minst i hela släkten och P17 led av en svårartad baksmälla... Lyfte mig i håret i sista sekunden och bjöd även in exet när han ändå skulle skjutsa hit ungarna men si det hade han inte tid med. En fördel med min överdrift i matlagningen är dock att jag i skrivande stund har matlåda för hela sista arbetsveckan - fast hur kul är det att käka rostbiff och klyftpotatis sex dagar i rad?

På gott och ont går det ju inte att spara marängsuisse - faderns favoritefterätt i alla kategorier - så den fick vi ju slurpa i oss trots att de sista marängerna frasade långt upp i halsen på oss hur mycket vi än svalde....det är förmodligen inte bra att äta på det viset, men en mätt Catt är en snäll Catt, eftersom hon då inte orkar vara bitsk.....

Ork, ja - den är det ju som sagt rätt begränsat med för tillfället och tyvärr har det inte kommit in några erbjudanden om iden att hibernera i, även om en och annan faktiskt har hållit med mig om att idén är lysande. Eller att jag åtminstone borde åka bort ett tag för att koppla av. Mmmm, jag instämmer fullständigt - frågan är mest bara hur, och vart jag ska åka? Öppna dörrar är det ju inte precis överallt, och det är inte heller gratis att förflytta sig med allmänna kommunikationer. Dessutom påstås det - oh hemska tanke - att julen står för dörren (och om dörren är blockerad, hur kommer man då nånstans) och det innebär ju även att folk blir rent horribelt upptagna med att pynta, trixa och fixa inför köpenskapens högtid.

Så icke jag - idag bokades det traditionella pepparkaksbaket hos moråfar till 1:a advent vilket oxå är "överlämningsdag" av Ängelen till hennes far - sen har jag förhoppningsvis två veckor fyllda av ingenting som jag ska disponera alldeles själv och kanske, kanske om jag har riktig bonnatur och min envishet håller i sig så far jag på ett eller annat sätt norröver för att hälsa på vänner och bekanta, vare sig de vill eller inte! Hmmm...det känns som om jag skrivit det här förut - teflonminnet härskar oinskränkt, men jag orkar banne mig inte korrigera eller hitta på något nytt och innovativt - nu ska här soffas en stund innan det är dags för en extra tung landning i prinsessängen!

Ha en fullkomligt njutbar söndagskväll my friends and foes och var övertygade: jag tycker om er! Sen är det ert problem vad ni tycker om det *flinar*