eller kanske snarare är det lite mycket nu som skapar en enorm tomhetskänsla - eller varför inte kalla det "noll-läge" -  både i kropp och knopp?

Med längstaste väninnans nyblivna 18-åring som ligger på IVA och pendlar mellan liv och död sedan mer än en vecka tillbaka, fram till i fredags kunde läkarna inte ens ställa diagnos utan satsade allt på livsuppehållande åtgärder.

Med våren och tidsomställningen som tröttar en redan nästan letargisk Catt.

Med vad som känns som ett enda långt mellanhavande med exet som hånar och sitter över.

Med diskussioner med (minst) tre olika myndigheter som "bara går efter reglerna" och inte ger något utrymme för personlig flexibilitet och definitivt inte utmärks av särskilt empatiska handläggare.

Med en total inre förvirring som ändå innehåller en förvissning och som höll på att skrämma ihjäl Hjärtat i helgen. Förlåt igen!!

Med käraste E som för en ojämn och orättvis kamp mot ointresserade hantverkare - ett uppslag för "Fuskbyggare" om något.

Med påsklovsledig Ängel och en kraschlandad ekonomi.

I all den där oron är det svårt att hitta den glädje och kärlek som trots allt ändå finns, nånstans långt inne - och tyvärr ännu svårare att hitta de adekvata men ack så nödvändiga orden!