Eller är det egentligen så himla dumt att vilja lita på sin omgivning?

Jag litade på att mitt ex skulle ordna med underhållet - för det lovade han, och när han inte gjorde det så litade jag på att FK skulle göra det som krävdes - för det lovade de men...det gjorde de inte.

Ängelen och jag drabbas för att hennes pappa inte håller ord, och för att "systemet" inte fungerar. Min ansökan behandlas from den dag den kommit in till FK, vilket innebär att vi är berättigade underhåll from april - trots att Ängelen bott på heltid hos mig sedan 5 februari.

Jag vet, Ängelen vet, exet och ganska många andra vet att det är så - men han är glad och nöjd åt att slippa två månaders betalning och FK menar att det är mellan oss och att det får vi reda ut sinsemellan. Good luck liksom...

Att jag två månader i rad nu fått skjuta på diverse räkningar för att få råd att köpa mat och hushållsartiklar, och alltså kommer att få fortsätta skjuta på dem eftersom den där "klumpsumman" alltså aldrig kommer att komma bekymrar förmodligen ingen förutom mig och de som fått höra och stått ut med mitt gnäll. Jag säger det alldeles för sällan, närmare bestämt aldrig men jag älskar er.

För övrigt är jag mest bara besviken.

Allra mest besviken är jag på min egen godtrogenhet och vilja att tro det bästa och att saker och ting ska lösa sig på rätt och bästa sätt......