Ja jävlar i min lilla låda - jag gjorde det faktiskt!

Åkte på audition för Körslaget alltså.

Igår gick kommenterade Ängelen att hon sett att det var dags, jag svarade lite skämtsamt att "man kanske skulle åka" och det tyckte hon minsann absolut att jag skulle göra. Hmmm......my bad liksom!

Feg som jag är visste jag ju att jag helt klart inte skulle palla med att åka själv så jag kastade ut frågan på körövningen på kvällen men fick bara nej till svar. Vid läggdags hade jag (utan svårighet) övertalat mig själv att strunta i det - samtidigt som tanken nånstans djupt inuti gnagde: "det är en once in a liftetimegrej - GÖR DET!" Jag sov inte mycket den natten....

Vid lunch ringde körkompisen L och sa "vi åker, ingen diskussion". Så vi åkte. Utan diskussion, men knappast utan nervositet! Vid knappa 43 har jag aldrig tidigare i mitt liv varit på en audition, visste inte vad jag skulle sjunga, hur det hela gick till osv - ingen info fanns att hämta på hemsidan mer än tid och plats. Den infon var vi inte ensamma om att ha inhämtat - det var en lååååång kö när vi kom fram, en helvtimme innan "insläpp". I sanningens namn har dagen mest gått åt för att vänta.

En timme i kö utanför, två timmar i ett "uppsamlingsrum" där vi fick ta del av mer info som borde ha stått på hemsidan: att man borde sjunga en Strömstedt -låt, eftersom det är han som är körledaren, eller åtminstone en singer-songwriterlåt. Där blev många nervösa, jag ljuger inte om jag säger att jag såg/hörde 15 pers som skulle sjunga Cohens "Hallelujah" och säkert  lika många som nynnade på "Gabriellas sång". En annan info som inte gått ut var att man måste vara skriven i kommunen för att få delta. Crap.

Jag pratade en stund med en i produktionspersonalen, berättade hur liten kommunen är i jämförelse med andra som deltar/deltagit och att om man uteslöt sökande från kringkommunerna skulle antalet minska till hälften så vi fick löfte om att det fick passera. Antalet sökande hade nämligen redan minskat med ungefär 25%, nämligen de som hade missat den enda övriga info som faktiskt stod på hemsidan: att man måste ha målsmans skriftliga tillstånd att delta om man är under 18 år.

Crewen sa också att om man inte var beredd att lägga kommande 8 helger på evenemanget skulle man nog ta sig en funderare på om man ville provsjunga alls och att de räknade med att vara klara med allt framemot två-tiden på natten, i Karlstad förra helgen hade tydligen auditionen inte varit över förrän vid klockan sex på morgonen.....

Sen väntade vi lite till och under tiden passade jag på att prata med två tidigare gospelkollegor som båda två till min förvåning fått ett entydigt nej, och vi kom fram till att det innebar att man inte enbart letade efter talang - utan personligheter med talang. Efter närmare 1½ timme fick jag sedan komma in till en röstcoach tillsammans med fyra andra där vi sedan sjöng, en i taget efter att ha lämnat över våra respektive presentationer till coachen. Självklart sjöng jag sist i min grupp, efter fyra oerhört välmodulerade och kraftiga stämmor och med en röst som darrade av nervositet så det var alls ingen överraskning att jag fick ett "Du kan åka hem, tack för att du kom" - men det fick även tre av de andra och de var betydligt duktigare än mig!

Stackars L var bland de sista 10 av ungefär 300 som fick komma in och sjunga - även hon fick ett nej och med risk för att låta avundsjuk var jag faktiskt ganska glad för det - och hon också eftersom det innebar att då var väntan över för oss båda. Hade någon av oss fått ett "kanske" med vidhängande nummerlapp hade hon fått slå sig ner och vänta igen på att få komma in och sjunga för herr Strömstedt själv, kanske få ett nytt "kanske" och därmed få sjunga ytterligare en gång.

Vi gick därifrån nöjda båda två - nöjda med att ha vågat åka iväg och göra det här, trots att vi bara är två mammor från en liten damkör på bonnvischan och faktiskt lika nöjda med att inte ha gått vidare. L ska ha barnkalas för sin son premiärhelgen och sen åka med maken på födelsedagsfirande nån helg längre fram så hon har egentligen inte riktigt tid med att bli kändis - och jag, jag hade ju inte klarat av att vara utan Hjärtat så länge, inte ens om jag får bo på hotell, käka smarrig hotellfrulle och vara med i tv =)

Och nej, det säger jag inte för att jag är sur/ledsen/bitter för att jag inte gick vidare - för mig var inte utmaningen att få 15 minuters fame, för mig låg den i att faktiskt våga ta steget att ens åka på audition för första (och troligtvis sista) gången i mitt liv.