ville ju Marsipanen veta mer om:

Den emanerar naturligtvis ursprungligen från mitt sjuhelvetes temperament och vem kan få min stubin att brinna snabbare än mitt ex? För ungefär fem veckor sedan fick jag en serie sms från Ängelen, först med besked om att hennes far skulle höra av sig till mig och sedan med besked om varför. Det hade uppstått en konflikt, hon hade "rymt hemifrån" och hållit sig borta i runda slängar en vecka. Detta hade jag ingen aning om eftersom vår kontakt under hennes "pappaveckor" bedrivs via mobiltelefon och den är ju just mobil, så att hon skulle befinna sig på någon annan plats än i fäderneshemmet visste jag inte - fadern själv behagade alltså inte underrätta mig, trots att han under denna tid själv inte hade någon som helst kontakt med henne....

Anyhoo så var han till slut så mogen att han sms:ade mig om att "Ängelen har ballat ur" att han "inte pallade mer" och om att "vi måste snacka" och att jag "eventuellt" kunde "vara nån slags stöd för henne" - så de kom hem till mig, Ängelen grät floder, exet muttrade och darrade underläpp för "det är minsann inte så lätt att vara förälder" (SURPRISE - dags att upptäcka det nu!?) och summa summarum av det hela var att han nu tyckte att hon borde bo hos mig på heltid eftersom "vi otroligt nog tydligen har bättre kontakt".

Speciellt eftersom han hade "så mycket på jobbet kommande månad" - men då hov jag upp en iskall stämma och sa att ska det va, så ska det va MINST terminen ut, inte för att jag ska "barnvakta" när han ska jobba liksom...och undrade om det här beslutet gällde per omgående eller? Den ömma fadren säger då att "Nej, jag KRÄVER att hon städar ur sitt rum innan hon flyttar, det kan faktiskt finnas andra som behöver det - men det hindrar så klart inte att hon får komma och hälsa på mig nån gång ibland".

"Andra" som behöver rummet är alltså i klartext den nya kvinnans två barn - Ängelen har nu alltså inte något eget rum hemma hos sin pappa, i hans sexrumshus på dryga 200 m2, en mil härifrån....

Innan han gick lovade han att se om att hennes folkbokföringsort blev ändrad samt att ta tag i frågan om underhåll. Jag erbjöd mig att göra det eftersom jag vet dels att han har en graaaaav tendens att skjuta på saker och ting, och dels att han jobbar mycket och underliga tider medan jag har all tid i världen till mitt förfogande, men nej då, det skulle han ABSOLUT fixa.

14 dagar senare hade jag fortfarande inte sett till några papper om någotdera varför jag hörde av mig till honom - via sms för att vara hövlig då jag vet att han fortfarande blir en kallsvettig stammare av att prata i telefon med mig. På mitt sms svarar han att "underhållet är mellan Ängelen och mig, och hon är skyldig mig så mycket pengar så dem drar jag av där". När jag då replikerar att underhållet är mellan honom och mig, för att jag ska kunna bestrida de ökade kostnaderna för mat och övriga hushållsartiklar får jag till svar att "det är inte mitt och pojkarnas problem hur du ska få mat på bordet - du har aldrig bekymrat dig för hur vi skaffar mat" och sen spårade det hela ut till att han återigen kom med anklagelser om hur jag betett mig mot honom under vår separation, att han minsann ska se till att Försäkringskassan kräver pengar av mig för P19:s kommande stundentfirande (? - det visar ju hur stor koll han har på hur den institutionen fungerar) och en hel massa andra "trevligheter"...

Så...fortfarande nästan fyra år efter separationen, efter massor av flirtar, ett lånnnngt förhållande och en ny kärlek vid/på hans sida kan han inte komma över att jag hellre valde att leva ensam än med honom. Han kan inte heller se hur hans beteende går ut över, inte mig, men våra gemensamma barn. Han förstår inte att de enbart ser ner på honom för hans försök att vara pappa åt en annan mans barn, göra allt det där med dem som han inte gjorde med sina egna när de behövde honom, att han fortfarande har vissa "plikter" gentemot sina egna barn trots att de i praktiken är vuxna.

Så nu bor hon (äntligen) här på heltid, har landat och hennes bröder gläds över att hon verkar må bättre. Hennes far har hört av sig till henne vid fyra tillfällen sedan flytten: en gång på msn för att kräva tillbaka laptopen (som han gav henne förra gången hon pratade om att bo heltid hos mig), två kommentarer på den där megacommunityn på nätet och ett sms på hennes födelsedag (som omedelbart följdes av ett sms till P19 med fråga om varför inte Ängelen svarade).

Obefogad (om än tillfällig) mordlust?

Edit: Ja, naturligtvis är det här skrivet från bara en synvinkel; min. Det är mina känslor och upplevelser, och det är min blogg.