Ängelens humör var tack och lov rätt snabbt påpiggat med hjälp av en kartong svart hårfärg - inget är som leksaker, olika för olika åldrar och kön..... =)

Åsså var det ju det här med att det händer inget eller allt. P18 kom upp i måndags med ett tiltufsat finger efter bandyn som mamman tejpade efter sin (bristande) förmåga. Igår ringde han från jobbet och var rätt ynklig när han berättade hur ont han hade så det blev akututryckning för taximamman, med besök på Den Mindre Stadens vårdcentral, först hos någon som kallades för "rådgivningssjukssköterska", sen snabbtitt inne hos klinikchefen för vidare befodran till röntgen på sjukhuset i StoraStaden med ett misstänkt brott i höjd med knogen.

Allt gick faktiskt ganska snabbt och effektivt, på slutet nästan lite för snabbt för efter avslutad röntgenbildsanalys kom en liten rök- och whiskeyhes orangutangliknande kvinna ut och ropade upp P18:s namn och när han tillkännnagav att han var han sade hon barskt: "det var klart", vände på klacken och tänkte gå. Eftersom ungen min hade EXAKT - om inte MER - ont i fingret hojtade jag till och frågade vad som hände nu.

Primatvarelsen tittade på mig och rosslade fram en undran om huruvida vi skulle tillbaka till vårdcentralen men det visste jag bestämt att vi inte skulle - antingen till ortoped för gipsning eller hem. Vi fick veta att behov av gipsning inte förelåg, vilket väl i och för sig var ett positivt besked, men så vaddå när status quo inte har förändrats? På min förfrågan om sonen åtminstone kunde få hjälp med att få fingret proffessionellt omsett uppmanades vi att åka tillbaka till (den så där dags stängda) vårdcentralen tre mil bort i fel riktning från hemmet och sedan vaggade den kvinnoliknande varelsen iväg...... 

En annan mamma mottog ungefär samma besked om sin son som vi och innan vi lämnade röntgenavdelningen enades vi mammor om att tjänstvilligheten där inte precis låg på topp. Det är i och för sig en lättnad att slippa frakturer och gips var det vara må - men när ingenting förändrats i måendet hos den skadade vore det ju trevligt med en fingervisning om hur man ska förhålla sig i fortsättningen?

Vi fick helt sonika avlägga besök på Apoteket och införskaffa tejp och omigen göra en amatörmässig omläggning av fingret och hoppas på det bästa, dvs att inte sonens pekfinger ska få samma skadestatus som mammans "partytrickslillfinger" - med andra ord krokigt och stukat åt alla underliga håll som finns. Jag fortsätter att vidhålla att idrott är farligt!!!

 

marsipanen

25 november 2009 18:22

ja det där känner väl alla igen... min lilla Lus ska till ortopeden om någon vecka..hennes armbåge låser sig, vilket kan vara lite "spännande" vid bilkörning
Doktorn på vc antydde att det kunde röra sig om armbågius fellatitudius eller nå´t i den stilen.
Efter att Lusens lilla ilskna häxa (dvs jag) visat tönderna så fick hon iaf en remiss till röntgen och där visade det sig att armbåden är stel (vilken överraskning -ironi)
så nu är nästa instans alltså ortopeden.
Och vi började med detta i mars...

http://marsipan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...