Fattar ni att det redan är juni - typ nästan halva året har gått. Vart det tog vägen? Inte vet jag - jag såg bara att det svischade förbi men antagligen har det gömt sig i nån hörna och sitter där och fnissar åt oss som står här och ser fåraktigt undrande ut.

När jag var barn var dagarna mardrömsaktigt långa ibland. En vecka var en  helt oöverskådlig mängd av tid och en månad visste jag nog knappt vad det var. Där jag bodde som riktigt liten kunde jag i och för sig räkna tiden. Den hemska tant Jenny som vi hyrde övervåningen av hade ett gökur som mätte ut varje timme som gick. Fast jag visste inte då att det var timmar den mätte - bara att tiden mellan gångerna den ko-koade så ödesmättat var lång, lång, lååång. Förmodligen borde jag inte minnas den där göken, jag var väldigt liten.

Men från just det huset har jag några få, men specifika minnen: Att min StoraSyster och jag hade en kista som vanligtvis skulle innehålla våra leksaker. Ibland plockade vi ut alla saker ur den och en av oss kröp ner i kistan och lekte grammofon. Det var ingen komplicerad lek, den gick helt enkelt ut på att när man låg på mage i kistan sjöng man en sång, när man låg på rygg bytte man till en annan. Det var före mp3 och piratbukten det...

Åsså minns jag att jag drog ut StoraSysters lösa tand. Hon satt i soffan och tittade på barnprogrammet, framåtlutad så tråden hängde ned sidan av hennes ben....jag ålade tyst som en daggmask fram under soffbordet och ryckte i tråden. Sen minns jag inget mer. Om det beror på hennes bestraffning av mig eller inte kan jag inte uttala mig om.

Jag minns också ett enormt hasselbuskage i trädgården, där det skuttade ekorrar. Jag tyckte att de var ljuvliga varelser och ville gärna ha en - ända tills min mamma med sedvanlig sjuttiotalsrealism berättade att ekorrar stjäl ägg och äter upp de små okläckta fågelungarna. Sedan dess har jag betraktat ekorrar som djurvärldens motsvarighet till Armin Meiwes, Son of Sam eller Ted Bundy. Som vuxen vet jag att det är naturens gång - men då var jag alldeles för liten för att få veta det.

Och så det där gökuret då - som mätte ut dagarna med sitt sorgliga koko. Dagar på övervåningen i ett mycket lyhört hus, där två flickor fick sjunga väldigt tyst i sin leksakskista för att inte störa tant Jenny.....

 

GladaKatarina

3 juni 2009 10:55

Vackra minnen, vackert skrivet! Gillade den där kistan! :-)

http://gladakatarina.bloggagratis.se

 

Catten

6 juni 2009 13:23

Tack Katarina - "those were the days" liksom - men den sjöng vi inte, bara "Ekorr'n satt i granen" och "Sov du lilla videung"*L*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...