Alltså - allvarligt talat - skaffa inte barn förrän ni har FULL koll på vad det innebär att ha dem! *muttrar*

Mäh...det där föll på sin egen orimlighet, eftersom man naturligtvis inte vet vad det innebär förrän man haft dem ett tag! Så..jag tar tillbaka mitt superseriöst menade råd ;-) Som det ser ut just nu får jag konstatera att ett av tre lyckade resultat är väl inga dåliga odds? Pratade med exmaken igår - han som fick det högt önskade nöjet att ta över vårt fd gemensamma hem (av honom under värderingen även kallat "Fallfärdiga rucklet") samt två medföljande tonårssöner.

Idag, ett och ett halvt år senare undrar han vad han givit sig in på - "Fallfärdiga rucklet" verkar KÄKA pengar påstår han (as if I didn't know - jag bodde där i 15 år!), Storesonen som tar studenten i sommar har nu tagit tillbaka sin ambition att flytta hemifrån omedelbums efter det - han "har det bra hemma", och det har han tydligen, syskonen rapporterar om att inte ens hundarna längre går in i hans ostädade rum utan ryggar förskräckt på tröskeln.....Efter tre år på Fordonsprogrammet har han inte heller lyckats lära sig att en bil måste vara inreggad för att få framföras på allmän väg, och fick därför dryga böter och order om att lämna bilen på plats!

Ängelen delar vi på och det är nog tur det - för hennes "intensiva" humör skulle ta knäcken på vilken hårdför plit som helst.....Igår ringde fadren hennes och undrade om hon önskade sig en moped i födelsedagspresent (jo, det är sant - hon ÄR så stor, min lilla minsting!) Mmmmmm jodå, det kunde hon visst tänka sig men under samtalets gång framgick att Ängelen och Fadren inte alls hade samma åsikt om vilken sorts moped det skulle vara...och med en Fader och två styck teknikintresserade storebröder engagerade så håller undertecknad sig borta....

Nåväl, meningsskiljaktigheterna resulterade småningom i ett oläte i skick med det man fordom kunde höra hamnsjåare undfägna varandra med, samt en smäll som följdes av ett otäckt krasande.......Ängelen (passande smeknamn va?) har helt sonika efter att ha besudlat sin lilla söta mun med diverse otryckbara okvädingsord ytterligare låtit sin vrede gå ut över MIN telefon? Hivat den tvärs över rummet in i betongväggen så att det sa smock, varefter den i enlighet med tyngdlagen rasade i golvet och där lät unslippa sig ett sista krasande läte......

Vilket humör hon har ungen - var kan hon ha fått det ifrån?

Jag har ju mitt kvar *rodnar*.....Vilket bevisades när jag slet upp hennes dörr och med basröst och rejält magstöd  inför sju förstummade tonårspojkar  förkunnade:

 "S**** M**** E*** R*******!!! Med den sortens uppförande ska du vara FRUKTANSVÄRT tacksam om du någon gång mer i ditt liv får någonting i födelsedagspresent!! Nu tar du GENAST upp telefonen från golvet och lagar den och ser till att den fungerar!!"

Det något orimliga i det kravet insåg jag inte förrän hon faktiskt gjort det jag inte trodde var möjligt - fogat ihop diverse plastbitar så att de återigen påminner om en telefon.....Sen fick jag ju i och för sig under resten av kvällen stå ut med att höra framfnissade parodier på mitt utbrott inifrån hennes rum...men det bjuder jag på!!

Den som inte blivit omnämd med en "gnällhistoria" i dagens inlägg är förstås en och samme som i förra veckan mutade sin ack så mutbara mamma med plockgodis och choklad......*skäms inte ett dugg*

Idag (och alla andra dagar) älskar Catten:

gör mig melankolisk på något vis.....

Fråga mig inte varför, jag har inga särskilda upplevelser att förknippa med det här speciella ljuset som uppstår när det skymmer om vårkvällarna...för VÅR är det nu i Småland! Vintergäck och snödroppar blommar för fullt, påskliljorna är uppkomna med en sex- sju centimeter och till och med gatorna i sin osopade grusighet andas vår!

Är det det faktum att hela naturen får en omstart, att livet så att säga återvänder och det är dags att vakna - medan jag fortfarande känner mig försatt i nåt dvallikt tillstånd? Jag vill inte det, jag vill också starta om - vakna och spira (frodas behöver jag dock IKKE!) och liksom sätta fart!

På ett sätt har jag gjort det - jag har insett att det inte går att förlita sig på någon annan än sig själv - speciellt inte när man som jag hamnat utanför systemet (inte det med den gröna skylten - ännu) och bara har att vänta på andras beslut.....det fungerar inte i längden! Så idag tog jag Gud i hågen och sökte ett jobb. Ett jobb som jag tror skulle passa mig perfekt: som säsongsanställd på kyrkogården i min fd församling.

Så underbart det vore att få jobba ute, med växter och grönt, socialisera en stund med lilla tant Elfrida som kommer för att sätta blommor på familjegraven, delta i Gudstjänster och ha arbetskamrater och ha fram till säsongens slut på sig att fundera över vad syftet med mitt liv är - utan att vara sysslolös under tiden! Nu behöver jag tumhållning mer än någonsin....*L*

Förfallit i två bemärkelser har jag också gjort - den ena negativ och den andra positiv...eller nåt? Den negativa är att det där med att avstå från nikotin - det funkar inte för mig nu- men jag har hittat ett substitut till kistspikarna i allafall och brukar numera små "chewing tobaccobits" som tillfredsställer mitt orala behov till viss del och håller abstinensen på gott avstånd. Det positiva "förfallet" är att jag bestämt mig för att långsinthet tär och förstör och jag försöker "vara vän"......

fet, och du är dum - jag kan banta, vad kan du?

Så oerhört irriterad jag blir på vissa människors självklara rätt att döma andra efter utseendet! Jag är ingen tunnis, och strävar inte heller efter att bli det, så varför har någon annan med det att göra? Att kategoriskt uttala sig om mig baserat på mitt utseende - tyder det på nån större intelligens?

Feta människor är inte automatiskt ointelligenta eller lata, inte ens roliga! Inte förutsätter jag att alla blondiner är korkade, alla svartklädda psykiskt sjuka missbrukare, alla invandrare brottsliga, alla tyskar blekfeta, alla norrlänningar tystlåtna osv osv i all evighet med alla korkade fördomar vi har?

Jag blir så trött.....men ännu mer arg, eftersom jag anser att media i enormt stor utsträckning hjälper till att sprida dessa fördomar om överviktiga. "Du är vad du äter"s Anna skipper är en sådan person ....henne skulle jag gladeligen ge en match!! Jag kan förstå att hon vill hjälpa de som sökt till programmet, men måste hon vara så förbannat nedlåtande och elak? "Bra tv" i all ära, men vad med de människor som faktiskt är beredda att göra en förändring i sina liv?

Jag tror naturligtvis inte på att klema med dem, jag vet själv att det krävs lite jävlar annamma för att man ska komma igång, men det där är helt klart på gränsen - mig skulle hon INTE motivera med sitt översittarsätt!

Helt bortsett från det är jag (om det inte skulle märkas) rätt förbannad idag! På mig själv för att jag trasslar in mig i saker jag egentligen inte vill, och på Ängelen som lider av missuppfattningen att min plånbok är hennes privata bank, samt att mina mobiltelefoner är allmän egendom, att använda och läsa mess på hur man behagar.....får nog ha ytterligare ett litet snack med damen om det där med mitt och ditt.......

Men lite kul var det ändå att få höra "gitarrplågaren", även om jag inte hörde mycket av vad uppringaren sa!*L*

Åsså ska jag också tillägga att jag håller med söta rara Birdie i hennes inlägg om "Rätten att vara en gnällkärring"! Vi finns och vi har ett existensberättigande - passar det inte så LÄS inte!! Själv hoppar jag gärna över alla bloggar med "Lunarspråk" i, jag vill inte läsa om "pözzar och kjamizzaj" men jag kommenterar dem inte heller med klagomål. Live and let live!!

på cigaretter just nu....alldeles för ensam och sysslolös :(

P17 var här idag, den underbara ungen - tänk vad han kan få mig på toppenhumör, med sin alltigenom sjuka humor, sin omtänksamhet och totala NÄRVARO!! Han tar plats, fyller ut i de tomma vrårna, och bara finns, finns, finns!! Jag talar alltför sällan om för honom hur mycket jag älskar honom....Tänk att jag är mamma till ett sånt underverk, hur blidde han så fantastisk?

Idag skulle han vara barnvakt åt flickvännens småsyskon medan hon och mamman var upptagna på annat håll, men innan han gick för att uppfylla denna självpåtagna plikt såg han till att göra det möjligt för sin fradgatuggande mamma att fortsätta sin nikotinavhållsamhet genom att shoppa loss på lite lösgodis och en chokladkaka:) Nyttigheter på hög nivå - men snäppet bättre än tobak, tjära och nikotin?

Ska fortsätta intala mig hur ont det skulle komma att göra att dra det där halsblosset jag egentligen intensivt längtar efter......och hur fruktansvärt ont det skulle gör i plånboken att börja om igen!! Håll tummarna för mig go'vänner och kom gärna med klämkäcka och uppmuntrande tillrop, groparna på vägen är många och djupa......

Eller är det jag som är dum, korkad och naiv?

De är verkligen överallt - oavsett om det är syftet eller inte! Jag är reggad på några nätcommunitys - ja, COMMUNITYS - inte dejtingsidor!! Big difference mina vänner......Hursomhaver - jag är reggad där som en del i mitt sociala liv, jag är ju arbetslös och sysslolös och lider av ett obotligt babbelbehov vissa dagar. När jag säger babbel, då menar  jag snack om ditt och datt, livet, vädret, sociologiska fenomen, vad man åt till middag igår osv osv.

Tack och lov har jag mött en hel del vänner som delar denna min inställning och vi roar oss tillsammans då och då. Tyvärr finns det alltför många som inte riktigt förstått vitsen med "ickedejtingsiter" utan som raggar runt hejdlöst även där. Som kvinna och ute på nätet är man tydligen lovligt byte? Att jag inte vill träffas, "ens" för en fika efter att ha fått ETT mail från en person utan bild och med en tom pres uppfattas som underligt.

Att jag inte vill lämna ut mitt telefonnummer på omedelbar uppmaning "för att se om vi har nåt att snacka om" kallas för oseriöst. Jag har fått höra "Hej snygging, sugen på lite bus"  i stort sett överallt...intressant nog oftast av män som själva inte har någon bild alls och som envist hävdar att de kan visa mig på msn......

Missförstå mig rätt, jag säger absolut inte att dejting via nätet är fult, fel eller på nåt sätt galet, men måste det vara så abrupt och desperat och försiggå precis överallt? Att på en fanclubsida få frågan "Vad söker du hos en man" känns inte så aktuellt och att betraktas som allmängods för att jag vågar ha (ansikts)bild på mig själv är sjukt, sjukt, sjukt!!

Jag blir lite trött...men frågar mig själv om det verkligen är JAG som ska avregga mig överallt, från ställen där jag faktiskt trivs bara för att inte andra har alla popcorn poppade, alla lådor i byrån ,alla hästar i hagen?? Jag skulle kunna göra den här bloggen hur lång som helst, med etiska, moraliska och feministiska aspekter på den här frågan - men jag tror att jag överlåter till dig (manlige) läsare att själv reflektera över ditt beteende.......

är jag idag, på Valentines Day....Känns rätt patetiskt med tillönskningar om "mycket gos och mys" just nu...*skrattar torrt* I och för sig har jag aldrig varit mycket för de här tillkämpade helgdagarna då främst handeln firar triumfer, men en liiiiiten chokladkartong hade ju varit trevligt att få *L* Eller åtminstone EN ENDA kram!!

Mest besviken är jag nog ändå på att Ängelens skola köpt in den här idén med hull och hår - eleverna får beställa rosor som sedan levereras på lektionstid. Gissa om det är utpekande om huruvida man är populär eller inte....Jag som vuxen vet förhoppningsvis att jag är underbar och älskad av alla, alla årets dagar, men att vara den enda i en klass på 23 elever som varken får ros eller kort - det är hårt!!! Därför har vi boostat varandra idag, Ängelen och jag genom att äta och dricka gott, glo på släbbig monsterfilm och njuta av vårt alldeles egna sällskap... D'ente fel det heller!!

Jag är abstinent på mer än kramar just nu....har fått ett nytt idiotryck och tvärslutade röka igår kväll. Jaja, jag vet att jag har sagt förut att jag "slutat", och den här gången tänker jag väl som så att går det så är det suveränt - både för hälsan och ekonomin, och går det inte så har jag åtminstone haft en "vit" period! Idag har det gått bra - jag käkar morötter så det knastrar i hela hjärnan, men jag vet av erfarenhet att helgen kommer att bli jobbig - Ängelen ska iväg och jag har ingenting alls att passa och då smyger rastlösheten sig på...men nu kan jag äntligen SOVA!!

Herrejävlar vad jag har sovit på sista tiden...antagligen nån form av reaktion på senaste veckornas känslosvall, men spelar roll varför - nu sover jag gott, inte sån där comasömn som jag vaknar bedövad ur utan en sömn som känns...läkande?

Jag bor på fel plats!!

Kollade igenom Platsbankens sidor för Kronoberg....nedslående, måste jag säga! Visst finns det enstaka jobb för någon med min utbildning, men jag vet ju att jag lätt konkurreras ut av socionomer. Det mest korkade Växjö Universitet någonsin har gjort måste ju vara när de ansökte om examensrätt för socionomer, och därmed konkurrerade ut sin egna alldeles eminenta utbildning för behandlingspedagoger? Nu fullkomligt spottas det ut nyexade socionomer, och eftersom den utbildningen är mer känd så har vi behandlingspedagoger med vår mycket bredare (men mindre kända) utbildning inte en chans...

Som akademiker får jag inte heller några "okvalificerade" jobb - arbetsgivarna tar för givet att jag egentligen inte vill ha deras jobb och vågar inte anställa mig. Inte mycket återstår att göra och som jag ser det nu är enda lösningen att flytta på sig. Vid en snabbkoll på de län "uppåt landet" där jag har vänner insåg jag att det fullständigt dråslar av jobb. Inte vet jag om jag har chans att få något av dem, men för att få veta det måste jag ju söka? Har redan löfte om inhysning i Arboga så länge jag behöver *L*

Det finns "bara" ett problem - ungarna!! Hur ska jag kunna bo så långt bort? Men vad är alternativet liksom? Nä...jag får nog ta ett allvarligt snack med Ängelen i kväll och försöka resonera om för och nackdelar, känslor och tankar lär väl komma efterhand och den dagen den sorgen....liksom!

Jag som har bott i Jönköping som längst bort från mina hemtrakter...och det funkade ju inte skitbra!*S* Fast då var jag 16, man kanske har lite andra referenser och bevekelsegrunder i livet, så här en tjugofem år senare?

Velpottan återkommer med mer tankar, beware!! =)

och det gör jag oerhört sällan.

Dagens tidigare inlägg (och tyvärr medföljande kommentar) är bortredigerat. Det var en fullständigt sanningsenlig redogörelse för vad som hände, men jag känner att jag inte kan stå för att offentligt lämna ut människor som är mig så kära...trots att de inte alltid beter sig "önskvärt"! De berörda har förmodligen inte läst, och hade antagligen inte heller gjort det men jag tog ändå beslutet att inte sätta mig till doms över deras liv.....

Mitt liv är ju inte bara mitt - det hänger ju ihop med er!

*kramas och tänker förlåt*