gör mig melankolisk på något vis.....

Fråga mig inte varför, jag har inga särskilda upplevelser att förknippa med det här speciella ljuset som uppstår när det skymmer om vårkvällarna...för VÅR är det nu i Småland! Vintergäck och snödroppar blommar för fullt, påskliljorna är uppkomna med en sex- sju centimeter och till och med gatorna i sin osopade grusighet andas vår!

Är det det faktum att hela naturen får en omstart, att livet så att säga återvänder och det är dags att vakna - medan jag fortfarande känner mig försatt i nåt dvallikt tillstånd? Jag vill inte det, jag vill också starta om - vakna och spira (frodas behöver jag dock IKKE!) och liksom sätta fart!

På ett sätt har jag gjort det - jag har insett att det inte går att förlita sig på någon annan än sig själv - speciellt inte när man som jag hamnat utanför systemet (inte det med den gröna skylten - ännu) och bara har att vänta på andras beslut.....det fungerar inte i längden! Så idag tog jag Gud i hågen och sökte ett jobb. Ett jobb som jag tror skulle passa mig perfekt: som säsongsanställd på kyrkogården i min fd församling.

Så underbart det vore att få jobba ute, med växter och grönt, socialisera en stund med lilla tant Elfrida som kommer för att sätta blommor på familjegraven, delta i Gudstjänster och ha arbetskamrater och ha fram till säsongens slut på sig att fundera över vad syftet med mitt liv är - utan att vara sysslolös under tiden! Nu behöver jag tumhållning mer än någonsin....*L*

Förfallit i två bemärkelser har jag också gjort - den ena negativ och den andra positiv...eller nåt? Den negativa är att det där med att avstå från nikotin - det funkar inte för mig nu- men jag har hittat ett substitut till kistspikarna i allafall och brukar numera små "chewing tobaccobits" som tillfredsställer mitt orala behov till viss del och håller abstinensen på gott avstånd. Det positiva "förfallet" är att jag bestämt mig för att långsinthet tär och förstör och jag försöker "vara vän"......