Alltså - allvarligt talat - skaffa inte barn förrän ni har FULL koll på vad det innebär att ha dem! *muttrar*

Mäh...det där föll på sin egen orimlighet, eftersom man naturligtvis inte vet vad det innebär förrän man haft dem ett tag! Så..jag tar tillbaka mitt superseriöst menade råd ;-) Som det ser ut just nu får jag konstatera att ett av tre lyckade resultat är väl inga dåliga odds? Pratade med exmaken igår - han som fick det högt önskade nöjet att ta över vårt fd gemensamma hem (av honom under värderingen även kallat "Fallfärdiga rucklet") samt två medföljande tonårssöner.

Idag, ett och ett halvt år senare undrar han vad han givit sig in på - "Fallfärdiga rucklet" verkar KÄKA pengar påstår han (as if I didn't know - jag bodde där i 15 år!), Storesonen som tar studenten i sommar har nu tagit tillbaka sin ambition att flytta hemifrån omedelbums efter det - han "har det bra hemma", och det har han tydligen, syskonen rapporterar om att inte ens hundarna längre går in i hans ostädade rum utan ryggar förskräckt på tröskeln.....Efter tre år på Fordonsprogrammet har han inte heller lyckats lära sig att en bil måste vara inreggad för att få framföras på allmän väg, och fick därför dryga böter och order om att lämna bilen på plats!

Ängelen delar vi på och det är nog tur det - för hennes "intensiva" humör skulle ta knäcken på vilken hårdför plit som helst.....Igår ringde fadren hennes och undrade om hon önskade sig en moped i födelsedagspresent (jo, det är sant - hon ÄR så stor, min lilla minsting!) Mmmmmm jodå, det kunde hon visst tänka sig men under samtalets gång framgick att Ängelen och Fadren inte alls hade samma åsikt om vilken sorts moped det skulle vara...och med en Fader och två styck teknikintresserade storebröder engagerade så håller undertecknad sig borta....

Nåväl, meningsskiljaktigheterna resulterade småningom i ett oläte i skick med det man fordom kunde höra hamnsjåare undfägna varandra med, samt en smäll som följdes av ett otäckt krasande.......Ängelen (passande smeknamn va?) har helt sonika efter att ha besudlat sin lilla söta mun med diverse otryckbara okvädingsord ytterligare låtit sin vrede gå ut över MIN telefon? Hivat den tvärs över rummet in i betongväggen så att det sa smock, varefter den i enlighet med tyngdlagen rasade i golvet och där lät unslippa sig ett sista krasande läte......

Vilket humör hon har ungen - var kan hon ha fått det ifrån?

Jag har ju mitt kvar *rodnar*.....Vilket bevisades när jag slet upp hennes dörr och med basröst och rejält magstöd  inför sju förstummade tonårspojkar  förkunnade:

 "S**** M**** E*** R*******!!! Med den sortens uppförande ska du vara FRUKTANSVÄRT tacksam om du någon gång mer i ditt liv får någonting i födelsedagspresent!! Nu tar du GENAST upp telefonen från golvet och lagar den och ser till att den fungerar!!"

Det något orimliga i det kravet insåg jag inte förrän hon faktiskt gjort det jag inte trodde var möjligt - fogat ihop diverse plastbitar så att de återigen påminner om en telefon.....Sen fick jag ju i och för sig under resten av kvällen stå ut med att höra framfnissade parodier på mitt utbrott inifrån hennes rum...men det bjuder jag på!!

Den som inte blivit omnämd med en "gnällhistoria" i dagens inlägg är förstås en och samme som i förra veckan mutade sin ack så mutbara mamma med plockgodis och choklad......*skäms inte ett dugg*

Idag (och alla andra dagar) älskar Catten: