"och bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
med varann"

sjöng Jacob Hellman för några år sedan och jag vet hur det känns att få uppmaningen. Tack, men nej tack - det kommer inte att fungera! Det är inget ägandebegär eller potentiell svartsjuka som får mig att känna så, det är "bara" jag och mitt sätt att vara. Det sättet som är jag, och som gjorde att ingenting fungerade.......

Vänner har jag andra! På senaste tiden har jag fullkomligt DRÄNKTS av omtanke från skilda håll - alltifrån avlägsna och sporadiska chattvänner som "känt på sig" att allt inte var som vanligt med mig - till irlvänner som stått ut med mina nästintill ändlösa tirader av gnäll. Ingen nämnd och ingen glömd här....Jag älskar er alla - på det sättet som är jag!!

Och på något vis, på ett eller annat sätt så kommer jag över det här, och vidare.....det kommer att ta tid och vara ganska tufft, men jag är ju seg som gammalt eneträ! "I get by with the help of my friends" sjunger Beatles, och det stämmer - utan mina vänner vore jag ett ännu mindre skrutt än det jag är.....

Svammel=( Nu ska jag ta mig samman och ringa veckans sista "viktiga samtal" innan alla handläggare går hem för att fira helg och just NU hör jag nån slags fågel sjunga kvidevidevitt utanför mitt fönster. Det ger mig hopp om att våren är på väg....det blir lite lättare då tror jag!

Hej och tack - puss och smack!