Jag har skrivit det flera gånger tidigare, men det är lika ofrånkomligt: mitt jobb är kaos.

Nu är det kaos på så många nivåer att jag inte riktigt vet....det är som en sån där garnhärva som farmor hade, och ville ha hjälp med att hålla medan hon nystade och så trasslade allt ihop sig och snodde runt...

Så är det.

Och jag var på anställningsintervju och pratade mig genomsvett för ett jobb som jag inte ville ha, och som jag inte heller erbjudits. I vevorna efter det (trots att ingen vet om något) får jag förfrågningar om arbetsuppgifter från personer i olika lednings - och samodnarpositioner, uppgifter jag absolut kan tänka mig att få för att göra mina dagar mer givande och intressanta men som verkar falla på att de olika personerna inte kommunicerar med varandra, och kanske till och med konkurrerar med varandra. Hur svårt får det vara, ta ett beslut och delegera uppdraget - simple as that.

Eller ska jag sadla om, en fd fackkollega har bytt arbetsplats och berättar nu om stora rekryteringssvårigheter och intressant höga löner efter en (för mig) kort vidareutbildning. Orkar jag det vid 50? Orkar jag jobba kvar på min nuvarande arbetsplats i (minst) 15 år till? Kan det någonsin bli lite ro i mitt liv, eller är det just det där med o-ro som är livet?