Jag har skrivit det flera gånger tidigare, men det är lika ofrånkomligt: mitt jobb är kaos.

Nu är det kaos på så många nivåer att jag inte riktigt vet....det är som en sån där garnhärva som farmor hade, och ville ha hjälp med att hålla medan hon nystade och så trasslade allt ihop sig och snodde runt...

Så är det.

Och jag var på anställningsintervju och pratade mig genomsvett för ett jobb som jag inte ville ha, och som jag inte heller erbjudits. I vevorna efter det (trots att ingen vet om något) får jag förfrågningar om arbetsuppgifter från personer i olika lednings - och samodnarpositioner, uppgifter jag absolut kan tänka mig att få för att göra mina dagar mer givande och intressanta men som verkar falla på att de olika personerna inte kommunicerar med varandra, och kanske till och med konkurrerar med varandra. Hur svårt får det vara, ta ett beslut och delegera uppdraget - simple as that.

Eller ska jag sadla om, en fd fackkollega har bytt arbetsplats och berättar nu om stora rekryteringssvårigheter och intressant höga löner efter en (för mig) kort vidareutbildning. Orkar jag det vid 50? Orkar jag jobba kvar på min nuvarande arbetsplats i (minst) 15 år till? Kan det någonsin bli lite ro i mitt liv, eller är det just det där med o-ro som är livet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...