Idag vet jag just inte vad jag ska skriva om.

Kanske om det totala kaos som är på studieplattformen jag ska bedriva mina studier på, med påföljd att gruppuppgiften (som jag på grund av nämnda kaos fick utföra själv) inte ens går att posta ikväll, trots att deadline är kl 08.00 i morgon bitti.

Kanske om det totala kaos som utbröt på mitt jobb idag, en följd av "skämtsamma" uttalanden som inte togs emot som "skämt" utan istället som hån, vilket ledde till handgemäng, vilket ledde till samtal med ledningen. Ett bevis på att det faktiskt är JÄVLIGT viktigt att vara PK, att visa hänsyn, att tänka innan du kläcker ur dig. Något som alla borde tänka och träna på.

Kanske om hur föga inkännande vår lille chef är, som när vi ringer för att informera honom om de ovan nämnda händelserna, genast börjar beskriva iverse andra händelser som han råkat ut för på sin tidigare arbetsplats, och säger till min äldsta kollega att "det är ju inte för intet som man har 15 år i yrket" på vilket hon svarar "40 år för min del....". Men tyvärr fattar han ju inte vinken   för han är så uppfylld av sin egen betydelse att den enda röst han hör är sin egen.

Kanske om den numerologiska tolkningen av mig som min kära sökande kollega har gjort som födelsedagspresent - en tolkning som faktiskt uppvisar många klara likheter med den person jag är, både på ut- och insida - likheter som jag både nickar instämmande och skakar avvärjande på huvudet åt...

Kanske om att jag spontansökte ett jobb igår kväll, och blev uppringd vid lunch idag och ombedd att komma på intervju?

Eller om det där beslutet, som jag gått och dragit på över tid? Beslutet som helt enkelt, och samtidigt oerhört svårt innebär ett slags iallafall uttalat slut på vårt förhållande. En relation som, liksom alla relationer, förändrats över tid och nu blivit till något helt annat än vad den ursprungligen var, och dessutom något helt annat än vad jag hade hoppats på. Uppbrott är alltid svåra, speciellt när de inblandade har olika tankar och åsikter men jag hoppas och tror att jag har kunnat resonera och förklara så att han utöver att vara sårad och besviken åtminstone inte känner sig kränkt, oförstående, överraskad och allt annat som en lätt kan känna i en sådan här situation.

Och nu har jag helt plötsligt skrivit lite om alltihop!?