Just idag fyller jag år. Ett halvt sekel. Fem decennier. Femtio år.

Hur mycket jag än känner efter så känner jag (trots vad min StoraSyster sa) inte av någon kris.

Tvärtom känner jag mig glad, nöjd och lite starkare än på mycket länge! Jag har gjort slag i ett par saker, en som jag dragit alldeles för länge på och en annan som kom hastigt på. Den hastigt påkomna var att resa lite, inte långt och inte länge men välkommet, ja rent av efterlängtat! I samma veva pass(!)ade jag på att kaffa pass, så OM andan skulle falla på igen så kan jag resa både långt och länge. Jag har dessutom (återigen) bevisat för mig själv att jag KAN saker. Lite ostadigt och vobblande, men jag kan faktiskt!

Och jag ska kunna mer.

Kanske blir det kommande halvseklet början på något alldeles nytt och bättre