Underlig vecka det här.....semester måndag och tisdag, långdag på onsdagen, studier på förmiddagen idag och avkapat jobb på eftermiddagen och så en kort liten stump till dag imorgon. Nästa vecka blir nog också underlig eftersom det dels är en fyradagars, och dels för att det blir på halvfart med decimerad både personalstyrka och arbetsuppgifter. Ännu underligare blir det eftersom jag idag blev inbjuden till en anställningsintervju på tisdag.

Intressant att detta skulle komma dagen efter att den stora chefen har uppmanat oss alla att skriva våra egna arbetsbeskrivningar. Han tyckte att vi skulle skriva i tre kolumner, en av dem var naturligtvis vad vi de facto gör, men den mest intressanta var ändock den sista där han tyckte att vi kunde skriva vad vi ville göra istället   eller ja, om vi tyckte att det fanns saker vi ville engagera oss i menade han förmodligen men formuleringen var ju....intressant. Hur jag ska kunna formulera vad det är jag faktiskt gör "på bara några rader" är ju också en fråga, speciellt med tanke på att det de senaste veckorna ramlat på mig förfrågningar om huruvida jag vill delta i ett par intressanta projekt och ja, är det något jag gärna vill göra så är det ju intressanta saker...och dessutom har jag ju oerhört svårt för det där lilla ordet "nej"!

Men ja, bortsett från smärre familje-eruptioner (som alltid handlar det om att jag ska ändra mina planer för att tillgodose de övrigas önskemål) och en totalt urkajkad mage så känner jag mig faktiskt ganska tillfreds och energisk. Lyckades ju lämna in min ensamma "gruppuppgift" och känna mig nöjd med den, så jag _tror_ att jag fått koll på hur studierna ska fungera, har sagt tack - och -hej på riktigt den här gången och har faktiskt inget dåligt samvete alls för det, och tja....ser på något vis ändå framåt med tillförsikt. Det kanske är det som är att "femtio-års-krisa"?