Under tiden med T så var helgerna liksom vikta för honom. På hans och sonens vilkor, mest. Men jaja, jag köpte deras villkor för att "få umgås" och rättade in mig i ledet. Nån gång for jag iväg med min kör, eller hade upppsjungning men det köndes alltid som om det jag gjorde "stal tid" från umgänget med T. Det var ingen bra känsla, för det andra var ju också saker som jag ville göra så jag  - eller snarare mitt samvete - hamnade i konstant kläm.

Över tid kom jag ju dock till insikt att de där helgerna, de var ju....trevliga, men inte speciellt givande vare sig rent socialt eller upplevelsemässigt. Jag insåg mer och mer att vi ville väldigt olika saker och tja, nu kan jag göra de där sakerna som jag vill göra, utan att ha dåligt samvete och utan att bli irriterad för att jag vill, men inte T.

Samtidigt inser jag att jag är väldigt ensam. Även om jag inte längre har en ointresserad särbo att ta hänsyn till, så har jag fortfarande någon som vill hänga med mig på det jag vill göra. Inte för att jag egentligen har något emot att göra saker ensam, det är väl främst det att jag

1. Inte riktigt känner till vad som finns att göra och

2. Har svårt att komma iväg alldeles ensam.

Men idag gjorde jag det, jag vägrar att sitta hemma och längta efter att hitta på saker och låta det faktum att jag är ensam hindra mig. Så jag tog bussen ned på stan och gick iväg för att se den där utställningen jag tänkt på ett bra tag nu. Den var precis så där sorglig och hoppingivande som jag hade trott att den skulle vara, och när jag ändå var på plats och hade betalat inträde, och vederbörligen småpratat med personen i kassan gick jag runt på hela museét och friskade upp mitt minne av de olika permanenta utställningarna också. Jag fikade på ett ställe och gjorde en mental notering om att också äta där i framtiden - de hade libanesisk mat som doftade alldeles ljuvligt!

Jag småpratade med personen i kassan/informationen om den konsert som skulle gå av stapeln någon timme senare, och även om det faktum att det kan vara lite svårt att får vetskap om allt intressant som händer i vår lilla stad och hen tipsade mig om ett par siter på nätet där jag kunde få mer information - bra där! Sen beslöt jag mig för att det där var alldeles lagom engagemang för min del och tog vägen om ett rekommenderat sushi-hak på vägen hem och det var på både gott och ont. Sushin var god, men de hade definitivt fuskat och kanske med tanke på att jag hade take- away lagt två skruttiga kantbitar i min låda. Dessutom kan jag tycka att 25 spänn för en liten "salladsburk" med isbergssallad är åt helvete för dyrt, även om den är "kimchikryddad". Den ska definitivt inte kallas för "grönsaker" i plural iallafall....

Sen har jag mest suttit här, och varit lite ledsen över att de flesta av mina irl-vänner har så himla mycket barn och sambos/makar/pojkvänner att ägna sig åt att de inte har tid med mig, och att nästan alla mina nätvänner bor så jämrans långt borta. Men med en dator, eller en smartphone och snabb lina så är det ju som att umgås ändå - och när jag tröttnar på dem så loggar jag helt enkelt bara ut, betydligt smidigare än att övertala någon att gå hem   

 

Göran

24 april 2017 22:03

Bra jobbat! Du kom i alla fall iväg på din utställning - jag kommer mig knappt för med nånting! Det finns massor av saker som jag VET att jag skulle gilla att göra men det är som om jag vore fastsvetsad i den här förbannade datastolen. Varje gång jag tar mig i kragen och ser till att göra det där som jag kanske gillar så är jag nöjd efteråt. Men att få tummen ur är ju så förtvivlat svårt!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Catten

26 april 2017 08:18

Men visst är det lätt att bara bli sittande!

Det är ju därför jag känner att jag skulle vilja ha lite fler IRL-vänner, för att kunna peppa och pusha varandra att göra saker... hoppas du kommer på ett sätt att komma loss och ut lite oftare :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...