Som ni säkert vet finns det en funktion på den stora communityn som heter så, och jag brukar oftast tycka att det är roligt, och ibland också lite pinsamt, att se vad jag delade, tyckte, tänkte och gjorde tidigare år (ungefär som när jag läser mina gamla inlägg här) men idag var det faktiskt mer av en uppenbarelse som kom till mig....

Jag hade, på samma dag, skrivt två rejält passiv-aggressiva inlägg om vad jag gjort rent praktiskt - min vana trogen en jäkla massa saker - men ingenting om vad som föranledde detta utbrott av aktivitet - bara en slutkläm om att jag inte hade blivit på så mycket bättre humör, men åtminstone inte orkade vara förbannad längre. Det är fem år sedan idag - men jag minns det som igår och jag minns också att det som hände på något sätt, trots allt som sen hände, markerade början till slutet.

Det var nämligen så att det var en T- helg, och för första gången sedan vi börjat träffas två år tidigare skulle han ta sin son med sig till mig. En ganska stor händelse, och något som var tänkt skulle inleda ett närmare förhållande, kanske kunna väcka tanken även hos ungen på att pappa så småningom skulle flytta (för det hade han ju lovat mig). Men i sista sekunden, ja faktiskt medan jag började vänta på att de snart skulle dyka upp, fick pojken för sig att han inte skulle med....och ja, mycket kan man säga om T, men aldrig att han har varit någon bestämd förälder så naturligtvis ställde han in besöket. Fast inte helt, för han hade ju avtalat med min äldste son att han skulle hjälpa T att köpa bil så han kom åkande över dagen.

Och jag fick det allra första av det jag kallar för mina "raptus" - ett arggråtsnorande utbrott när jag vill försöka förklara hur jag mår av det som (inte) händer i vårt förhållande, och T sitter tyst och gråter för "han tycker så mycket om mig och vill att allt ska vara bra" ( = jag ska anpassa mig och gilla läget). Ingen "diskussion", bara jag som vänder ut och in på mig och får inte mycket respons..... Och jag torkar tårarna, vi åker och köper bil och han kör hem till sonen igen och så är allt som om inget hänt igen. För första gången alltså....

Det märkliga är, att liknande händer igen, igen och igen. Ändå är det jag som flyttar, ändå är det jag som försöker, ändå är det jag som nu sitter med nästan, men bara NÄSTAN skuldkänslor för att jag har gjort slut med en person som är "snäll". Men ändå....detta inlägg från "mina minnen" var faktiskt fem år gammalt. Fem år av ett sju-årigt förhållande har jag försökt att lappa på den där allra första sprickan. Det funkade inte i längden...

Men det är kanske sådan jag är, ett annat minne är att med exet tog det sju år från min första vädjan om parterapi (som avslogs) , tills det att jag verkligen orkade flytta. Så sett får jag väl se det som ett framstag, att det inte tog riktigt lika lång tid att fatta den här gången?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...