på att köra ihop saker - trots att jag vet att jag får betala för det. Vid 50 års ålder, med PTSD, smärtrelaterad stressutmattning och kronisk värk  i bagaget borde jag ju ha koll på att jag trots allt har en och annan begränsning - så varför lär jag mig inte att leva efter det?

Veckan började ju - som jag beskrivit - hyfsat förvirrat med irrelevanta arbetsuppgifter, halverad arbetsstyrka, sjukskrivning av de som skulle jobbat och även en underligt nog beviljad akutsemester samt en chef som "kompat ut" varenda eftermiddag....men vi som arbetade redde (som alltid) ut det som skulle göra så bra som det gick att göra utifrån de betingelser vi hade.

På torsdagar har jag ju förmiddagen avsatt för studier och så även denna vecka, och eftersom det var sagt att vi inte skulle ha verksamhet efter lunch utan "tid för egen förkovran" infann jag mig inte på jobbet på eftermiddagen heller....istället åkte jag på anställningsintervju   och alltså JA själva jobbet verkar oerhört intressant och utvecklande. Framför allt är det inom den genre jag är utbildad att arbeta, ett litet intimt arbetslag, en VC som åtminstone sade sig jobba intensivt med utveckling och kommunikation och tja....såklart framställde de arbetsplatsen som ett paradis i miniatyr och det kunde jag nästan köpa. Nackdelen är ett långt pendlingsavstånd, oregelbundna arbetstider och att det är en deltidsanställning "med goda möjligheter till extratimmar". Fast de där extratimmarna kommer inte alltid i anslutning till befintlig arbetstid och är förmodligen också enstaka = ännu mer pendlande. Men som sagt, jobbet som sådant skulle jag absolut kunna tänka mig!

Eftersom jag är en (onödigt) multitaskande person passade jag på att messa en person på vägen till intervjun, en person som under flera års tid var min absolut närmaste vän och förtrogna men som av flera olika skäl flutit ut i periferin. Jag har hört av mig till hen lite då och då, för att försöka upprätthålla åtminstone någon kontakt, och när vi ses är hen alltid glad för det - men hen hör aldrig av sig själv. Förmodligen på grund av många anledningar som jag kan ha förståelse för, men ja, ni vet - det är alltid trevligt att också själv få bli efterfrågad.. Anyhoo så träffades vi, åt lunch och pratade massor och där och då insåg jag att jag nog återigen jagar efter en chimär, för det kommer aldrig att bli som tidigare. Hen har gått vidare, och förmodligen jag också, för mycket vatten har runnit under broarna för att vi ska kunna vända, eller ens börja om. Ett hårt uppvaknande, men troligtvis viktigt.

Efter ytterligare några mils körning på villande vägar kom jag hem, och en kort stund därefter insåg jag att jag missat ett bokat möte, jag hade via en loppissite köpt lite prylar som jag lovat att hämta för 30 minuter sedan.....så jag kastade mig in i lilla Skruttbilen igen och for iväg, men efter bara några 100 meter hör jag ett underligt kloinkande från bakänden av bilen.....och försökte intensivt tänka bort var jag innerst inne VISSTE att det var genom att fundera på vad jag hade i bagaget....men när jag parkerat, helt lagstridigt uppe på en gång- och cykelbana utanför huset där jag skulle hämta mina loppisfynd konfronterades jag med sanningen: avgasröret hade gått av och hela den bakre delen släpade i marken    Jag for upp till personen jag skulle handla av, öppnade swish-appen och insåg att jag hade 11% batteritid kvar, swishade över pengar, kånkde ut mina prylar och ringde med stresspuls till äldste sonen och TACK ALLA GODA STJÄRNOR, han var hemma! Efter en nervös väntan då jag tyckte att ALLA tittade på, och dömde mig för min parkering kom han och hjälpte mig att ta loss den nedhängande delen och accepterade även en kopp kaffe vilket innebar att vi satt hemma hos mig och hade ett jättefint prat långt in på sena kvällen   

Och igår kom räkningen för denna dag.....jag som egentligen skulle ha åkt iväg och långfredagssjungit tillbringade dagen ihopkrupen på soffan med värsta magsmärtorna, och däremellan sovande. Sådan där riktig sjukkollapssömn, som du liksom glider in och ur under flera timmars tid, och när så Ängelen kom hem från praktiken somnade jag även sittandes, och pratandes. Ändå somnade jag för natten strax efter 23, och sov ända till 9.15 idag, och kom inte ur sängen förrän runt 11-tiden. Det här borde vara ett varningstecken för mig, men ändå messar jag glad i hågen till svärdottern för att fråga om hon vill ut och aktiviteta sig....turligt nog ändå så var hon redan upptagen, men den stora dumma hjärnan snurrar redan med tankar på alternativ. Det finns så mycket jag skulle vilja göra! Men, jag orkar egentligen inte och bilen är trasig så varför kan jag inte bara stilla mig?

En kort och långsam promenad kring kvarteret är nog det mest lämpliga dock.....

 

Ninu

15 april 2017 13:03

Huh ! Blir som stressad själv av att läsa alla vändningar å vridningar som händer i ditt liv på sistonde..
Andas människa ♡

Catten

15 april 2017 20:08

Oj, det är ju inte meningen att stirra opp andra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...