lyckliga dagar!

Jag vet inte om jag har nämnt att jag dels har en snar student här hemma, och dels ett gäng elever som tar studenten?

Det innebär ju en hel del planering, både på jobb och på hemmaplan och trots att jag har talat om för mina kollegor att jag helst inte vill bli inblandad i jobbplaneringen och bestämma om saker, dels eftersom jag inte ska vara där (jag har tagit SEMESTER!) och dels för att jag har nog med planering på hemmaplan så trillar det på mig en hel del ändå. Visst, mycket är sådant som kan göras under tiden fram till studentdagen men att jag ska ha sista ordet i vissa saker gillar jag inte alls. Visserligen är jag den av oss fyra i personalen som har jobbat mest med och känner bäst de fyra som går ut, men samtidigt så känns det som om det på något sätt bli himla praktiskt att kunna lägga ansvaret för hur saker och ting ska göras på mig..speciellt om något skulle bli fel :(

På hemmaplan tycker jag att det mesta är under kontroll, det är väl egentligen främst den som alla tre ungarna kallar "den frånvarande fadern" som vi inte riktigt har styr på. Han har Facebookat till Ängelen/studenten och frågat om/hur han kan bidra, fått besked om vad hon tyckte var lämpligt och svarat att det minsann inte var vad JAG bidrog med till någon av sönernas student (det ska vara EXAKT lika nämligen) och då svaret att han får ta det med mig och....inte hört av sig...,

Idag påminde studenten sin far om att det idag är exakt tre veckor kvar och att det kanske är läge att kolla av. Och då får hon svaret: "hur ska jag kunna höra av mig när jag inte har hennes telefonnummer". Tja, till skillnad från en del av er så har han ju full koll på vad jag heter med än Catten - vi delar ju till och med samma efternamn! Dessutom har han tillgång till både telefon, dator med internet och mobil med internet. Det borde innebära att han - om han nu har tappat bort mitt nummer - kan ringa någon av de eminenta (men dyra) upplysningstjänsterna som finns, han kan söka via nätet på sin laptop och han kan söka via nätet på sin mobil.

OM det nu är det att han inte har kvar mitt nummer....sist vi pratades vid var han så forcerad i telefon att jag såg för mitt inre öga hur han svettades och rodnar, gned sig i pannan och trampade (minns att jag levde ihop med den mannen i 20 år, jag vet hur han låter och ser ut när han är nervös och stressad). Tänk att jag kan ha den inverkan på honom fortfarande, sju år efter en skilsmässa som han inledningsvis inte alls ville ham ne som han senare sa var "det bästa jag gjort i mitt liv". En man som  både på Facebook och IRL, inför sina barn deklarerat att "NU vet han vad äkta kärlek är" när han - ett knappt år efter han tvärsäkert sagt att han "aldrig ska ha ett fruntimmer igen" gifte om sig med en kvinna som heter nästan likadant som jag, är vänsterhänt som jag och som vid flera tillfällen misstagits av folk i LillaByn för att vara jag....så nä, han tar ju det helt lungt när han ska kontakta mig.

Missförstå mig rätt, jag längtar inte på något vis efter att höra ifrån honom, jag ser inte speciellt mycket fram emot att bli uppringd av honom - inte efter alla de sms jag läst med "exet" som avsändare på displayen. Helt ärligt så tycker jag personligen att det bästa han kan göra till studenten är att hålla sig härifrån - han har ju ändå inte varit närvarande öht de senaste åren så varför ska han vara med nu? Han kan få ge en fet present till Ängelen vid utspringet och sedan hålla sig härifrån. Han kommer att bli lika nervös som alla andra gånger han träffat mig efter skilsmässan och att min pappa kommer att vara här kommer inte att göra saken bättre...nervositeten kommer att innebära att han måste kläcka en massa "roliga" skämt och förstöra stämningen. Hans bonusbarn kommer att tjata om än det ena och en det andra och hans fru kommer - fullt förståeligt - att känna sig awkward och utanför.

Meeen...han är ju Ängelens biologiska far och på något sätt, fastän han svikit henne om och om igen så vill hon ju innerst inne att han ska finnas där, finnas yill för henne. Så jag biter ihop och ser glad ut och tänker att han kan komma hit och vara med på dagen, men att det är bättre att han ger f*n i att bidra med något till firandet så att han inte har en anledning att säga att pengarna gick åt till det och sen skita i att ge henne en present...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...