när en har roligt äsgs det. Roligt så att jag skrattat har jag väl kanske inte haft det i helgen men absolut väldigt trevligt. Älskohelger hos mig tenderar att vara det nämligen, om inte annat så får en väl se till att göra dem det - det är inte alltid det liksom sker av sig själv nämligen...

I går var vi på (vinyl)skivmässa. Det genomtänkta med det kan en ju faktiskt fråga sig med tanke på att vare sig Älskot eller jag har någonting att spela vinylskivor på - och det faktum att jag personligen iofs kan tycka att skivomslag kan vara snygga, men därifrån till att hänga dem på väggen som tavla? Nej, inte jag inte. Icke desto mindre köpte jag några plattor, bla en EurythmicsLP som jag inte hade i samlingarna. För det är lite grann det det handlar om för mig; att komplettera vissa artisters utgivning. Jag gör verkligen inte anspråk på att vara en kännare, att vara en samlare - men det blev en kul grej och kul grejer gillar ju jag :)

Det påstås ju att det är det som kallas för att "tjejsamla" (för övrigt ett av de mest idiotiska uttryck jag någonsin hört) och innebär alltså att en inte är "seriös" i sitt samlande. Men då kan en ju undra vem som bestämmer vad som är seriöst? Om jag - med min begränsade ekonomi, och mina begränsade kunskaper, och utifrån mitt alldeles egna intresse - samlar på ett sätt som funkar för mig, då är det väl seriöst - för MIG!?

Nu när jag närmar mig de 50 blir jag mer och mer trött på att bli definierad utifrån andras åsikter och tankar. Jag har - liksom de flesta andra kvinnor misstänker jag - större delen av mitt liv försökt att passa in i den roll som "samhället" har velat tilldela mig/placera mig i och jag är sjukt trött på det! Varför ska det vara så svårt att bara få vara "människa"?

För övrigt var det idag sista ansökningsdag till "drömjobbet". Spänningen stiger....