När mina ungar var några modeller mindre lästes det sagor och berättades roliga historier i parti och minut - en av favoriterna var mammaCattens alldeles egna variant av "Mäster Skräddare"  - komplett med röster och mimik.

Fascinationen var total och förtjusningen liksaså, men det föll aldrig något av barnen in att ifrågasätta varför den lille mannen gick tillbaka till skräddaren gång efter gång trots att han inte var nöjd. Kanske var just det en del av fascinationen - att han var så hunsad/rädd/korkad/oföretagsam/eftergiven att han gång efter annan accepterade förändringen av hans ursprungliga önskan och ändå återkom?

Fundilurare som jag är har jag kommit att undra om det inte är lite åt det hållet vi alla i olika skeden av livet lever? Att vi "nöjer" oss, med det vi till äventyrs kan få, snarare än att kämpa för det vi verkligen vill ha? Oavsett om det gäller arbete, kärlek, boende eller övergripande mående. Tragiskt måhända, men jag tror att det är en verklighet för många av oss och NB, jag säger inte att det är fel, inte alls!

"Felet" ligger väl i sådana fall i att slå sig till ro med något mindre än det man vill ha.....För visst är du väl värd det där lilla extra? Det där som sätter sin guldkant på just DIN värld? Det måste inte vara guld och gröna skogar, större hus eller nyare bil, tvärtom! För mig, i min alldeles privata sfär ligger det på ett helt annat plan. Många må säga att jag om någon "borde" sträva efter högre materiell standard, med tanke på min nuvarande situation som frånskild, ensamstående, arbetslös men så tänker inte jag.

Vad jag önskar att jag hade högre förmåga att sträva efter och förmedla till min omvärld är mitt behov av omtanke, respekt och andras lyhördhet. Jag vill och orkar inte ständigt anpassa mig till andras behov och önskemål, vill inte längre vara måltavla för vilsna själar som upplever sina egna behov som så mycket större och viktigare än andras! Mitt nick till trots så är även jag en människa med ett värde, och förtjänar att ses som den jag är och vill vara, inte som någon som ska vränga mig ur mitt skinn för att "passa ihop"..... 

Nog med gnäll för idag! Har ni några klagomål så skickas de till censurpanelen på bilden nedan...alla brister i min blogg hänvisas till dem!