När mina ungar var några modeller mindre lästes det sagor och berättades roliga historier i parti och minut - en av favoriterna var mammaCattens alldeles egna variant av "Mäster Skräddare"  - komplett med röster och mimik.

Fascinationen var total och förtjusningen liksaså, men det föll aldrig något av barnen in att ifrågasätta varför den lille mannen gick tillbaka till skräddaren gång efter gång trots att han inte var nöjd. Kanske var just det en del av fascinationen - att han var så hunsad/rädd/korkad/oföretagsam/eftergiven att han gång efter annan accepterade förändringen av hans ursprungliga önskan och ändå återkom?

Fundilurare som jag är har jag kommit att undra om det inte är lite åt det hållet vi alla i olika skeden av livet lever? Att vi "nöjer" oss, med det vi till äventyrs kan få, snarare än att kämpa för det vi verkligen vill ha? Oavsett om det gäller arbete, kärlek, boende eller övergripande mående. Tragiskt måhända, men jag tror att det är en verklighet för många av oss och NB, jag säger inte att det är fel, inte alls!

"Felet" ligger väl i sådana fall i att slå sig till ro med något mindre än det man vill ha.....För visst är du väl värd det där lilla extra? Det där som sätter sin guldkant på just DIN värld? Det måste inte vara guld och gröna skogar, större hus eller nyare bil, tvärtom! För mig, i min alldeles privata sfär ligger det på ett helt annat plan. Många må säga att jag om någon "borde" sträva efter högre materiell standard, med tanke på min nuvarande situation som frånskild, ensamstående, arbetslös men så tänker inte jag.

Vad jag önskar att jag hade högre förmåga att sträva efter och förmedla till min omvärld är mitt behov av omtanke, respekt och andras lyhördhet. Jag vill och orkar inte ständigt anpassa mig till andras behov och önskemål, vill inte längre vara måltavla för vilsna själar som upplever sina egna behov som så mycket större och viktigare än andras! Mitt nick till trots så är även jag en människa med ett värde, och förtjänar att ses som den jag är och vill vara, inte som någon som ska vränga mig ur mitt skinn för att "passa ihop"..... 

Nog med gnäll för idag! Har ni några klagomål så skickas de till censurpanelen på bilden nedan...alla brister i min blogg hänvisas till dem!

 

Birdie

4 januari 2008 12:30

Klokt sagt, vännen min. Ofta är det orken att engagera sig som är boven i dramat, precis som du säger. Jag är likadan - oftast. Pöss på det nya året :)

http://www.birdie.bloggagratis.se

 

Arboga-sork

4 januari 2008 18:20

Kloka ord som vanligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...