Det var verkligen på tiden, vid en snabb koll i almanackan insåg jag att jag inte klippt mig sedan nån gång i juni, och ni som känner mig irl förstår alltså att det var mer än på tiden! De senaste månaderna har jag påmint mer om en blandning mellan raggig get och ponny i vinterfäll än en mänsklig varelse...

Alltså ringde jag Jeanette och varnade om att saxarna behövde slipas, dags för svettigt arbete! Det bästa med att gå till en och samma hårfrisörska år ut och år in är att hon dels har full koll på hur mitt märkliga hår beter sig, dels aldrig blir förskräckt över hur jag vill bli klippt....sen modererar hon mina önskemål lite efter vad som är "normalt", men vi brukar bli nöjda båda två.

En enda gång har vi försökt oss på en permanent - det gör vi aldrig om! Mitt hår reagerade milt sagt inte positivt på det försöket. Vissa delar var hysteriskt krusiga, medan andra verkade ha förbigåtts totalt av både spolar och vätskor. Att färga är också ett vågspel, oftast måste hästtaglet blekas i en halvtimme först för att bli mottagligt för någon annan färg än svartaste kolsvart. Dock är vi ofögvägna kvinnor båda två och har försökt oss på det mesta. En önskan jag haft sedan barnsben är att få vara rödhårig. Rött ska enligt uppgift vara en av de allra svåraste färgerna att få fäste i hår och ja....det stämde ialla fall på mig!

I två dagar stoltserade jag med riktigt illande underbart rött hår, men redan efter första tvätten sjangserade det till urblekt cerise =( Vid det här laget är det inte många färger mitt hår inte har haft - möjligtvis blått, för det är en riktigt läskig färg tycker jag! Men åter till dagens klippning: skönt var det att småningom se nån form av både frisyr och ansikte framträda där man tidigare enbart sett kluvna hårtoppar och....rufs? Väldigt underligt är också det faktum att jag, som i hela mitt liv haft Sveriges absolut rakaste hår under senaste året börjat få lockar!! De försvann till min tillfredsställelse med några raska klipp, men enligt Jeanette "kan det bli så i vår ålder - hormoner vettu"!

Lite sorgligt var det dock att se hur tag efter tag med effileringssaxen skapade drivor av hår på golvet och enligt Jeanette gick jag därifrån med mer hår kvar på golvet än på huvudet, trots att jag enligt gängse mått inte alls var långhårig när jag kom dit. En annan sak är det också med att klippa sig kort, riktigt kort - jag blir så VANSINNIGT lik min mor................