Igårkväll fick jag första föraningen om jul......

Det var inte anblicken av tomtar på Ö.B eller diskussionerna med Ängelen om hur pappa bestämt hur julhelgen ska se ut med fördelningen av dagar...Nej, det var när jag stod på balkongen och plötsligt, trots min täppta näsa kände doften av snö i luften. Har du nånsin känt den doften så förstår du vad jag menar - en känsla av förväntan och på något sätt spänning sprider sig i kroppen. Idag sitter känslan kvar och när jag ser ut över himlen och dess blekblåa färg med ljust rökgrå moln känner jag samma sak igen.

Förväntan - trots att jag är vuxen och kanske borde känna misströstan vid tanken på frostiga bilrutor, hala vintervägar, ekonomisk panik inför julklappsinköpen och sorg över hur jag inte verkar ha något att säga till om vad gäller mitt julfirande med mina barn. Det gör jag ju...på sätt och vis också, men störst är ändå den där känslan av just förväntan!! Det kanske inte är en slump att ordet advent betyder ankomst??