Snart har en vecka gått sedan jag skrev mitt kanske elaka, hjärtlösa kallhamrade men ack så tänkvärda mail. Reaktion på det? Noll och ingenting, endast en öronbedövande tystnad! Tyst i telefon, på msn och i mailen. Inte riktigt den reaktion jag förväntat mig, men det visar kanske hur lite jag ändå vet om dig. Nu är det ju en gång för alla så att man inte kan tvinga folk att visa sin reaktion, speciellt inte på (den tydligen önskvärda) distans(en).

Ja, inte för att du lär läsa det här förresten, eftersom du "tappat bort adressen till min blogg", vilket kanske säger en del om ditt intresse det också.....Nåväl, tystnad talar ju den också, ett ganska tydligt språk får jag säga efter dina tidigare uttalanden om önskad kontaktfrekvens. Jag, jag gör väl som jag gjort tidigare i livet: stänger in, låser till och kastar bort nyckeln och bannar mig själv för att jag ALDRIG kan lära mig!