en ska tala med bönder på bönders språk och med de lärde på latin, så idag ägande jag mig åt lite matematik.

Det - mina vänner - är en stor prestation för mig.  Min bakgrund vad gäller matematikstudier var ljus fram till andra terminen i sjuan när vi plötsligt fick vikarie efter vikarie som avlöste varandra. Intressant var civilekonomen som var vansinnigt duktig på att räkna, men verkligen ingen pedagog, intressantast var dock den enögde fd balkanbon som valde att med ett rask nackgrepp kasta ut mig och avstänga mig med omedelbar verkan från hans lektioner när jag glömde bort att räcka upp handen en gång...

Därefter kom "lightmatteläraren" - den mammaboende reservofficeren som ALLTID lutade sig fram över oss kvinnliga elever bakifrån - med sina armar instoppade under våra. Anmäla dem? Jodå, det gjorde vi men fick veta av rektor att om vi ville ha betyg så tog vi tillbaka våra klagomål. Punkt.

I gymnasiet hade jag en oerhört charmig mattelärare. Han var så charmig att jag gick på ALLA hans hemmamatcher i handboll och därmed lyckades få ihop en 2:a i betyg. Sen följde underbara år då jag inte behövde räkna nåt svårare än hur många blöjor jag bytte på en dag....tills jag i ett anfall av storhetsvansinne fick för mig att UTBILDA mig. Och tvingades inse att om jag ville bli akademiker - oavsett inom vilken genre - så var jag tvungen att bättra på mitt betyg i just matte.

Döden, döden som Astrid Lindgren skulle ha sagt.

I vilket fall som helst började jag KomVux och fick ytterligare en civilekonom som lärare. En ung, entusiastisk man som inledde första lektionen med att tala om vilken sorts miniräknare jag måste köpa för att kunna räkna graaaaafer. Det här var till och med innan systrarna Graaf så jag hade inte den blekaste aning om vad han kunde mena utan bröt stillsamt  ihop i bänken och insåg att min karriär inom universitetsstudiernas förtrollade värld var slut innan jag ens hunnit påbörja den.

Men så, av en ren tillfällighet (och en hel del av min övertalningsförmåga) fick jag byta utbildningsplats och fick då den UNDERBARE Leif som lärare. Underbar för att han inte dog av hjärtsnörp när jag brast ut i hysterisk gråt när han lade ett litet test med tio räknetal framför mig för att utröna på vilken nivå jag var, och underbar för att han faktiskt lärde mig precis så mycket mer som behövdes för att han (med skohorn och massor av god vilja) skulle kunna ge mig det betyg jag behövde för att vandra vidare på lärdomens stig.

Men, det var ju inte det jag skulle berätta egentligen, det där är bara en liten utvikning från ursprungshistorien som fortsätter så här:

När jag hade ägnat mig åt så mycket matematik jag har kunskap för (plus, multiplikation och minus) skickade jag ut en fråga om procenträkning  i cybervärlden och fick svar av inte mindre än tre hjälpsamma herrar som på tre olika sätt försökte åskådliggöra för mig hur man räknar. Det var jag dock inte intresserad av, utan enbart av slutresultatet. Nu är det uträknat:

92.9 % av tiden tillbringar jag med att sakna.

Jupp, så enkelt, och så svårt är det. Jupp.

 

mira

14 september 2012 07:03

Tråkigt att sakna så mycket. :/ Det roliga med räknehjälpen var att en inte räknade riktigt rätt heller. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...