Idag har jag varit en surkärring, fast det var FAKTISKT berättigat!! Jag är ingen sopspion och bryr mig föga om huruvida grannarna städar tvättstugan efter sig, jag är faktiskt riktigt tolerant för att bo i hyreshus för första gången på 18 år, men nu har jag fått nog....

Efter turbulensen vid separationen blev det så att jag flyttade till min lilla fina lägenhet i december. Jag trivdes omedelbart, byn som sådan uttalar jag mig fortfarande inte om, varken positivt eller negativt, men mitt krypin är MITT och jag känner mig hemma här! Grannarna är väl som folk är mest, en blandninga av äldre och yngre, ensamtående och familjer men redan den 25 december lade jag märke till ett underligt fenomen. Gossen (ja, jag kallar honom "gosse" trots att han är närmare 25, för jag har känt till honom sdean han var i åttaårsåldern) i trapphuset intill mitt, dvs min granne snett ovanför har väldigt kraftfulla högtalare till sin stereo.

Missförstå mig rätt, jag är själv en musiktok och kan inte leva utan musik men jag anser inte att den behöver spelas så högt som möjligt för att avnjutas. Nåväl, gosen ifråga hade fest på juldagen, som ungdomar plägar att hava. Kul,  tyckte jag som på sätt och vis saknat det ständiga springet och låtande från de egn tonåringarna och deras ständigt närvarande vänner. Kul, tyckte jag inte längre vid halv fyra på morgonen när festen fortsatte och fortsatte med oförminskad styrka. Jag ringde störningsjouren, nåt jag aldrig trott mig om att göra......

Hade allt tagit slut där, med en och annan förväntad fest på helgerna kunde allt varit frid och fröjd. Tyvärr VAR det inte slut. Så gott som varenda dag efter arbetet och en bra bit in på förnatten spelar Molle sin techno. I somras kunde jag inte ha min balkongdörr öppen för hans musik överröstade min tv, mina egna ungdomar kommenterade ständigt "oljudet" (techno är inte deras grej *L*) och vid ett tillfälle när solen för en gångs skull var framme och jag tyckte att musiken var uthärdlig satt jag på min balkong, och gissa om jag fick mig ett gott skratt när jag hör Molle prata i telefon på sin balkong och till vännen i andra änden säger: "Vaddå låter konstigt? Jaha, jag står på balkongen och pratar efterom jag spelar musik så högt att det inte går att vara inne!" Hmmmmmmmmm.....

Nå....jag har inget emot den sortens musik han spelar, eller att han har fest...haken i det hela är förutom att han dra på musiken så fort han kommer innanför dörren, att jag inte hör MUSIKEN!! Vad som hörs är skorrandet/vibrationerna/dunket från basen, så pass att det bitvis gör att jag inte kan tänka. Att ha det irriterande ljudet i huvudet oavbrutet är stressande och det håler på att göra mig galen!! Jag vill inte flytta av en sådan orsak, och faktum är att jag VET att han blivit vräkt två gånger tidigare pga detta och andra sätt att missköta sig. Jag vill naturligtvis inte att han ska bli vräkt heller...jag vill bara slippa oljudet!!

Idag ringde jag bostadsbolaget. Jag var inte den första som klagade på Molle.

*ser fram emot förändring*

 

Birdie

12 oktober 2007 23:38

Oj... jag HOPPAS att ditt bostadsbolag är bättre än de flesta, för de flesta är för fega/ger för många chanser innan folk verkligen får foten om de inte bättrar sig... håller tummarna :)

http://www.birdie.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...