Fast egentligen vet jag inte om jag har något att be om ursäkt för?

Jag kan ju bara konstatera att jag verkar påverka människor, och inte alltid i den mest positiva riktning?

Hade kommit översens med T om att jag ksulle komma dit på söndag (idag) för att hämta en del av mina saker, men jag är ju dels sämst i världen på att vänta och stressade igång på grund av det, och dels kom jag på att det inte var så genomtänkt att köra 35 mil ToR dagen innan det var jobb igen så jag messade och frågade om det var ok att komma på lördagen istället - och det var det. Kom dit och såg att han återigen var igång med massa jobb, hade lagt fina plattor som trädgårdsgång och var i full färd med altan. Men som vanligt (tyvärr) var det fullt fokus på att göra nytt, och inte på att underhålla det som var så insidan av huset var ......låt oss för vänskaplighets skull säga "inte så välstädat". Skick i badrum och kök (mina totala käpphästar) är bäst att alls inte nämna, och de få möbler och saker jag flyttade på virvlade upp helt obeskrivbara mängder av damm och katthår men eftersom de inte längre är mina bekymmer valde jag att damma av det jag skulle ta med, och sen inte nämna vidare.

Intressant nog träffade jag en fd jobbarkompis som frågat till mig hos T flera gånger, och när jag berättat att vi inte längre är ett item sade hen med bekymrad röst att "men han gör ju så fint med huset" - och ja, det är ju helt samt. Men när du tittar på det som redan är gjort tidigare så ser du att det inte läggs några knop på att underhålla. Den fantastiska rabatten på framsidan av huset som jag/vi lade så mycket tid på att gräva ut, marktäcka och stensätta är full av ogräs. De fina odlingslådona som är målade och kantade med marksten innehåller inget anat än ogräs. I det snygga planket (som jag hade ritning för, men som gjordes om) växer klätterväxterna vilt utan att styras upp och så vidare.....

Men mest intressant av allt är nog faktiskt ändå det att sedan jag sa tacohej har han åkt på typ minifestival, bjudit hem vänner på grill, kollat upp kostnad för båtplats mm.

Vilket osökt får mig att fundera på om det kanske är så att det de facto är JAG som hämmar mina partners? För både när det gäller Exet och T så är ju en av de saker som gjort att jag känt mig tveksamt till en fortsatt relation det fakum att de varit totalt pintresserade av att GÖRA något utöver arbeta och titta  på tv - men nästan så fort jag har försvunnit ur bilden har bägge blivit väligt aktiva personer? FRån ett intensivt soffsittande till att intressera sig väldigt för andra både aktiviteter och människor.

Det får mig ju verkligen att fundera på min roll gentemot andra; familj, partners, vänner - hämmar jag dem med min närvaro med tanke på att ingen någonsin aktivt efterfrågar mitt sällskap utan helt överlämnar all form av kontakt, umgänge och aktivitet till mig? 

Om, och märk väl, jag säger OM en ska utvärdera ens kapacitet som moder utifrån den uppmärksamhet en renderar på Mors Dag så har jag varit en komplett värdelös morsa.

Alla föräldramöten, utvecklingssamtal, skjutsningar till aktivteter, kompisar och fester under ett tjog år, alla samtal om känslor, kompisar, flick/pojkvänner, allmänt moraliskt sötd under alla skiftningar i livet...ja, det köanske är något som faller naturligt under mammarollen och inte är värt att alls uppmärksamma?

Å andra sidan kan en ju tycka att Mors Dag är ytterligare en kommersialistiskt skapad högtidsdag, en kan titta överlägset på alla de som rusar till stormarknader, bensinmackar och alla andra ställen som säljer en inplastad blombukett eller en bake-offkaka som desperata anhöriga rusar för att införskaffa.

Å tredje sidan kan en tycka att vilken jäkla inplastad bake-offkaka som helst är värd guld om den innebär att ens avkomma har en i åtanke åtminstone en enda dag på året, en enda dag då en inte behöver vara den som hör av sig för att få ses utan faktiskt är den som efterfrågas. Det kanske inte ens behövs en kaka eller en blomma, bara det är en är den som blir tänkt på - istället för den som ska tänka på andra?

Bitter? Ja, kanske.

Ledsen? Ja, faktiskt.

Klockan halv nio på kvällen är en av svärdöttrarna den enda som över huvud taget har brytt sig. Den ena sonen firade sin svärmor igår - det berättade Facebook. Den andra sonen firade sin svärmor idag - det berättade Instagram. Ingen av dem har hört av sig alls till mig, inte dottern heller, som ju återigen bor hemma i mammahotellet. Jag är oerhört känslig för tillfället och iag har jag gråtit väldigt mycket. Över uteblivna Mors Dagsblommor? Not so much. Över att livet sällan blir som en tänkt sig  - väldigt, väldigt mycket.