Ptja, gårdagen var ju som sagt ingen hit och sömnen blev därefter - har somnat och vaknat och somnat och vaknat....för att vakna för gott vid typ kvart över tre och nu, när klockan snart ska ringa, är jag trött som en gnu, så trött att jag mår illa. Men nu är det inget att be för - dags att sparka igång den här dagen!

Måste spä på lite av gårdagens tankar och mående då jag insåg att ena sonen varit hos svärmor för andra dagen i rad - och ja, jag vet ju att dt är hans sambo som bestämmer och att det är svårt för honom att gå emot henne, men ändåååån.....

Och äldste sonen skrev sent på kvällen på messenger att "jag måste nog säga grattis på mors dag" men jag orkade faktiskt inte svara - och jag vet inte vad?

Samt när jag steg upp för att göra mitt morgonkaffe upptäckte jag en blomma från Ängelen på köksbordet, något hon tydligen ställt dit när hon kom hem någon gång inatt.

Och ja, dum som jag är så scannade jag såklart av Facebook nu på morgonen när jag inte kunde sova och fick ögonen på ett blogginlägg som någon  hade delat - och jag kan förstå att det var skrivet av nån slags omtanke men det var - för mig - faktiskt mer sårande än något jag hittills sett i flödet. För blogginlägget handlade om att det som syns på sociala medier inte var det viktiga, att en inte skulle hänga upp sig på och bli avundsjuk för uppmärksamheten folk visar för varandra där eftersom det mest är yta med glammiga bilder och festmåltider....nej, det väsentliga är ju hur det är i verkligheten, att bli uppmärksammad IRL med en liten teckning eller en köpekaka, att kunna ta till sig att det är gesten och omtanken som räknas - inte ur det ser ut utåt.

Mhmm.....men jag (vi?) då, som inte fått gratulationer vare sig på sociala medier eller IRL - är vi mindre än oviktiga? Ja, jag ska släppa det här nu, även om det känns ganska tufft - för det har ärligt talat varit en riktig skithelg och sådana är inget att spara på. Dags att blicka framåt och glömma bort att jag är helt ointressant och någon som ingen vill umgås med....