Det är så knappt att jag vågar skriva det här, av rädsla för att jinxa något - men för första gången i mitt liv har jag pengar kvar på kontot när den nya lönen trillar in. Efter alla dessa år av ont-i-magen-vägran att kolla kontot sista veckan innan lön av rädsla för att behöva inse ytterligare en gång att saldot är nere på två - eller kanske till och med ensiffrigt har jag fortfarande kvar samma känsla, men numera obefogad.

Som ung och nybliven mamma, på lägsta FP och dessutom med deltidsuttag - men med en sambo som tjänade bra kunde en tänka att det skulle funka hyfsat - och det gjorde det. Vi hade tak över huvudet och mat för dagen - men inte mycket mer. Och jag avskyr att "skylla ifrån mig" men oavsett hur mycket jag trixade och trollade med knäna tog pengarna alltid slut - för jag levde ihop med en shopaholic.

När det förhållandet så småningom tog slut var jag långtidssjukskriven, därefter utförsäkrad och arbetslös på lägsta ersättningsnivå pga tidigare studier = inte mycket in på kontot. Sen fick jag till slut ett jobb, på halvtid, som ökades till 75% och det började kännas som om det fanns en ljusning, en framtid.

Sen flyttade jag och var tillbaka i "osäkra jobb" -träsket. Vik och inringningar ledde till en försämrad inkomst igen - för att inte tala om vad ett husköp med medföljande skulder innebar....både för kontot och måendet. Så beslöt jag mig att flytta hem igen, till mitt trygga, säkra heltidsarbete - men fick börja bygga upp ett hem igen eftersom de flesta av mina möbler och tillhörigheter kasserats i det gryende samboskapet och därmed gjorts av med. Och säga vad en vill, men möbler och husgreåd är inte billigt, även om jag köpt mycket second-hand.

Men nu, ett år senare kan jag - trots den välbekanta ångestklumpen i magen mot slutet av månaden, konstatera att jag inte är nere på barskrap. Och då kostade jag ju ändå på mig (och en vän) en liten resa till min födelsedag i april, och har besiktat, reparerat och ombesiktat min lilla skrotbil nu i maj. Kanske, kanske kan det bli utrymme till att faktiskt göra något annat än tappert bita ihop och tycka att #sommaristan är coolt och precis vad jag längtat efter?