Igår när jag åkte hem fråg jobbet var jag ju verkligen inte på topp, och jag kände mig inte så mycket bättre imorse -trots försäkringar om att det är kollegan som mår dåligt och därför slår vilt omkring sig snarare än att försöka ta tag i sitt eget. Vilket ju är oerhört tragiskt i sig. 

Nåväl, jag har ju gått med på ett samtal och tänkte att jag fick bita ihop idag, hålla mig lite undan och vara en tapetblomma. Trots att jag vet att jag inte har någon anöedning, men jag vill liksom inte spä på saker och ting heller. Dock visade det sig under dagen att det istället är kollegan som har undvikit mig, inte hälsat, inte fikat/lunchat och till och med avböjt att delta på ett viktigt möte, uppföljningen på det som vi inledde igår.

Hen avvek utan att informera chefen så förvirringen var stor när vi alla satt samlade och väntade, och efter en stund skickade iväg en av kollegorna för att hämta hen på sitt arbetsrum och fick veta att hen inte var där...och när hens dotter någon timme senare dök upp för att - enligt överenskommelse-  hämta hen på jobbet blev vi ännu mer förbryllade och gick till och med lite skallgång i hela byggnaden för att kolla att hen inte mådde dåligt och säckat ihop nånstans. Dottern - som redan väntat i nästan en halvtimme - fick låna telefon och ringde. Väldigt lugnt sa hon "hej, jag är på ditt jobb för att hämta dig - var är du?". Svaret hon fick var "men för helvete!" och ett klick i örat när samtalet avslutades, så hon fick helt enkelt åka därifrån med oförrättat ärende...

Chefen var närvarande under alla de här turerna och efter det korthuggna telefonsamtalet tittade han på mig och sa " jag blir helt konfundersam", varpå jag svarade "jag blir också fundersam, och det blev jag, som du vet, igår också". Chefen tittar på mig och säger att "jag har inhämtat lite information under dagen, vi får se om det blir något samtal. Och OM det blir, så kommer jag att vara närvarande och höra allt som sägs". Till saken hör att jag också under dagen vid tre olika tillfällen har haft väldigt givande och utvecklande samtal med kollegans partner (som ju också är en kollega och inte kan vara ovetande om vad som hänt) om både vår verksamhet, om hens studier och en del privatliv och inte fått några som helst indikationer på någon missämja - så den har åtminstone inte smittat av sig på partnern - eller har hen god förmåga att skilja på individer.

Nåväl, nu är det helg och två hela dagar tills det (eventuellt) kan bli dags för något samtal, två dagar då jag ska bara vara mig själv. Och lite extra mycket farmor på söndag, då det är dop och jag ska läsa en text över det lilla älsklingsbarnet